torsdag 10 maj 2012

Adhd vanligare hos decemberbarn

Dagens Aftonbladet har en artikel som handlar om att barn födda sent på året, löper större "risk" att få en adhd-diagnos än barn (och då gäller detta framförallt pojkar) som är födda tidigt på året. Inget nytt under solen - det här har det skrivit om tidigare, men det är intressant ändå. Orsakerna till varför det blir så och vad man skall göra åt det är viktiga frågor att få svar på.

Det är bra att Aftonbladet skriver en artikel om adhd och forskningen om funktionsnedsättningen. Att man intervjuar Björn Kadersjö är bra. Men det är också ett problem att man skriver en sådan här artikel om adhd.

Varför?

Jo, för att man genom att skriva som man gör, osynligt och subtilt ifrågasättande och på ett sätt, informerar om att för många barn därmed får adhd-diagnos. Att det är ett problem och att frågor kring varför barn födda sent på året, oftare får en adhd-diagnos är viktigt att ta upp och beskriva. Vad forskarna tror om varför det ser ut som det gör är också viktigt att belysa - och samtidigt är det så lätt att det blir fel, att det tolkas fel av en allmänhet som har så lite kunskap om funktionsnedsättningen.

Själv kommer jag ihåg hur jag slet mitt hår för att få min dotter att lyckas med allt de andra barnen gjorde i förskola och lågstadiet. Jag minns alla miljoner (kändes det som i alla fall) tips jag fick som jag skulle följa, så att hon också skulle lyckas som de andra. "Hon mognar snart ikapp de andra" var en mening jag ofta fick höra, under flera år, innan man till slut förstod att det faktiskt inte handlade om sen mognad bara utan så mycket mer.

När det gäller en sambesläktad diagnos, som astma och allergi (på så sätt att fler människor med npf-problematik har problem även med astma och allergi, än övriga befolkningen) så finns liknande forskning. Barn födda på hösten löper större risk att utveckla astma och att bli allergiska mot pollen, medan barn födda på våren har en större benägenhet att utveckla pollenallergi. Där kan forskarna peka på att det beror på vad som finns i luften när man föds. Där finns ingen anledning att snurra vidare på faktan, på så sätt att man också funderar på om läkarna verkligen har rätt i sitt diagnostiserande, att man inte bara "överdiagnostiserar".

Med adhd-diagnosen är det svårare att hitta sambanden. Med adhd-diagnoser vet vi också att allt är så mycket skörare. Allt är så mycket mer ifrågasatt. Därför, när Aftonbladet skriver en liten text om fenomenet så bakas det in så mycket mer, som vi inte är betjänta av. Återigen hamnar adhd på de "misstänktas lista".

"Är det kanske ändå inte så att grannens barn bara fått diagnosen för att föräldrarna är slapphända och inte klarar av barnen, de är födda sent på året, de är lite omogna, föräldrarna vill ha något att skylla på och läkarna "stämplar" barnen... "

Det är så synd. För forskning kring npf-problematik är så viktigt. Att vi lär oss mer om det är så oerhört viktigt för att gå framåt i förståelsen. 

Hur tänker du kring artikeln och det jag skrivit här idag?

3 kommentarer:

Ulrika sa...

De flesta föräldrar som har barn med en npf-diagnos säger ju att de såg tecken redan när barnen var mycket små. Hur kan det då ha spelat roll vilken tid på året barnet föddes? Då är ju "skolmognad" helt irrelevant.
Möjligen hade jag kunnat förstå om man kommit fram till att hjärnan hos ett litet barn behöver ett visst antal timmar dagsljus varje dygn för att utvecklas optimalt, och därför får höstbarn oftare diagnoser. Men jag kan då inte förstå varför det är bättre att födas i januari än i december...
Nä, jag får inte ihop deras resonemang.

Elin sa...

Som du skrev så handlar det ju om så mycket mer än att bara vara lite omogen. Mina föräldrar har ju alltid vetat att jag inte är som alla andra jag är dessutom född i slutet på januari.

Elin (en annan nu vuxen Mika)

Ulrika sa...

Om jag får fundera högt så skulle man ju kunna tänka sig att föräldrar som instinktivt "gör rätt" med sitt lilla vårbarn som de ännu inte vet har adhd, och en bra lärare och en lugn skolmiljö gör detsamma, så kanske inte funktionshindret blir ett så stort hinder så att det någonsin blir till en diagnos. En pojke som kanske inte är lika glad för siffror och bokstäver som en liten flicka (jag generaliserar, men ofta har jag märkt att det är så) och som dessutom är yngst i klassen, har svårare för att hänga med redan från start och därmed syns svårigheterna tidigt och det slutar i en diagnos.
Bara spekulationer från min sida, vet inte om det kan ligga något i det...

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...