Fortsätt till huvudinnehåll

Jag hann inte prata klart i Debatt!

Jag var ju en av dem som deltog i Debatt igår när man tog upp adhd efter att Socialstyrelsen i förra veckan kom ut med en rapport som visar att fler barn födda i slutet av året än de som är födda tidigt på året - får en adhd debatt. Detta fick många "förståsigpåsar" bland annat Expressens Ledarsida att skriva om ämnet, utan att veta något om det...

Jag var den sista som hann komma till tals i programmet. När jag väl fått ordet kom vinjetten efter en liten kort stund. Jag hann inte prata klart om det jag ville ha sagt i rutan, därför tar jag min blogg i anspråk och pratar klart. Det jag skulle ha sagt i programmet, kommer här och nu istället:

Adhd är en funktionsnedsättning, det innebär att man har så svårt med vardagen att man inte får den att fungera. Det är INTE lika med att man är lite "rörig", att man har sovit dåligt, att man inte har gjort läxan, att man blir arg ibland. De här bitarna kan också finnas med, men man har så mycket mer svårigheter än vad ni (skådespelaren i programmet som pratar strunt och kuratorn i programmet som jag inte riktigt vet vad hon vill säga egentligen) har förstått, tror jag. Har man befunnit sig nära någon med svårigheter inom npf-området i en vecka, inte bara en morgon, eller en kväll eller en halv skoldag - så förstår man.


Här har vi gänget som debatterade "för" adhd. Frank Andersson, Victoria Frances Qvarnström, Madeleine Larsson Wollnick och så jag då. Bilden togs av en ljudkille efter sändningen, med Victorias kamera. Tack för bilden som jag lånar eftersom jag inte lyckades ta någon bild med min egen, Victoria!

Människor med funktionsnedsättningen adhd måste någon gång slippa kämpa för att bli trodda. Man måste sluta ifrågasätta och börja hjälpa istället och det här gäller för skola, kompisar, kompisar föräldrar, arbetsgivare etc. För människor med adhd har så många fantastiska egenskaper som de inte får fram, som vi inte ser, så länge de måste kämpa så mycket med allt det andra.

Det är dags att adhd får samma status som alla andra funktionsnedsättningar/sjukdomar som gör livet tuffare att leva. Man kanske inte kan begära att människor skall förstå precis vad det innebär med en specifik funktionsnedsättning, men man måste börja respektera adhd, som alla andra funktionsnedsättningar.

Det är dags för det nu.

Det är dags att adhd får samma status som alla andra funktionsnedsättningar, att man får ha sin funktionsnedsättning och får kämpa med den och slipper kämpa mot människors förutfattade meningar (som skådespelaren i Debatt var ett tydligt exempel på)!


11 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…