Fortsätt till huvudinnehåll

Jag hann inte prata klart i Debatt!

Jag var ju en av dem som deltog i Debatt igår när man tog upp adhd efter att Socialstyrelsen i förra veckan kom ut med en rapport som visar att fler barn födda i slutet av året än de som är födda tidigt på året - får en adhd debatt. Detta fick många "förståsigpåsar" bland annat Expressens Ledarsida att skriva om ämnet, utan att veta något om det...

Jag var den sista som hann komma till tals i programmet. När jag väl fått ordet kom vinjetten efter en liten kort stund. Jag hann inte prata klart om det jag ville ha sagt i rutan, därför tar jag min blogg i anspråk och pratar klart. Det jag skulle ha sagt i programmet, kommer här och nu istället:

Adhd är en funktionsnedsättning, det innebär att man har så svårt med vardagen att man inte får den att fungera. Det är INTE lika med att man är lite "rörig", att man har sovit dåligt, att man inte har gjort läxan, att man blir arg ibland. De här bitarna kan också finnas med, men man har så mycket mer svårigheter än vad ni (skådespelaren i programmet som pratar strunt och kuratorn i programmet som jag inte riktigt vet vad hon vill säga egentligen) har förstått, tror jag. Har man befunnit sig nära någon med svårigheter inom npf-området i en vecka, inte bara en morgon, eller en kväll eller en halv skoldag - så förstår man.


Här har vi gänget som debatterade "för" adhd. Frank Andersson, Victoria Frances Qvarnström, Madeleine Larsson Wollnick och så jag då. Bilden togs av en ljudkille efter sändningen, med Victorias kamera. Tack för bilden som jag lånar eftersom jag inte lyckades ta någon bild med min egen, Victoria!

Människor med funktionsnedsättningen adhd måste någon gång slippa kämpa för att bli trodda. Man måste sluta ifrågasätta och börja hjälpa istället och det här gäller för skola, kompisar, kompisar föräldrar, arbetsgivare etc. För människor med adhd har så många fantastiska egenskaper som de inte får fram, som vi inte ser, så länge de måste kämpa så mycket med allt det andra.

Det är dags att adhd får samma status som alla andra funktionsnedsättningar/sjukdomar som gör livet tuffare att leva. Man kanske inte kan begära att människor skall förstå precis vad det innebär med en specifik funktionsnedsättning, men man måste börja respektera adhd, som alla andra funktionsnedsättningar.

Det är dags för det nu.

Det är dags att adhd får samma status som alla andra funktionsnedsättningar, att man får ha sin funktionsnedsättning och får kämpa med den och slipper kämpa mot människors förutfattade meningar (som skådespelaren i Debatt var ett tydligt exempel på)!


11 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…