Förr, innan barnen dök upp i mitt liv (känns som en evighet sedan fast det bara är 17 år) var jag väldigt säker på hur allt i mitt liv skulle bli och hur man uppfostrar barn.
Punkt, med utropstecken efter...
Mina barn skulle bli riktiga friluftsmänniskor och aldrig sitta inne. De skulle inte få spela tv-spel och se på film bara när vi gick på bio. En timme, högst skulle de få se på tv och då skulle det vara "Bollibompa", högkvalitativt barnprogram som skulle avhandlas.
Godis skulle de få äta - PÅ LÖRDAGAR, när jag såg ett barn äta klubba någon annan dag än lördag så fnös jag tyst åt det och tänkte ´"hur kan man ge barnen något med socker när det inte är lördag!". Mina barn, de skulle minsann inte äta godis. Jo, kanske en tablettask på lördagar.
För 17 år sedan hade jag många åsikter om barnuppfostran, hur barn skulle vara och hur föräldrar skulle bete sig. Att barn blev som sina föräldrar och barn som inte kunde "uppföra sig" hade föräldrar som inte var något vidare bra föräldrar...
Så slog bomben ner. Första barnet föddes och jag blev mamma och herregud vad annorlunda allt blev. Sedan kom de två bonusbarn in i livet och inte allt för lång tid efter det dök vår plutt (som snart är tio år) upp, herregud, herreguuuuuud var livet blev annorlunda.
Nu sitter barnen och spelar tv-spel med kompisar, medans jag sitter här och BLOGGAR, va, vilken förälder jag är! (Samlar energi, kallar jag det för när jag bloggar...).
Ibland känns det som om jag får slå knut på mig själv för att få ungarna bort från tv´n. Dataspel smyger de iväg och spelar så fort jag inte har koll på dem och idag käkade sonen choklad - MITT PÅ BLANKA SÖNDAGEN! Och om jag föreslår en lång promenad (ja, eller bara en halvlång också) med hundarna så tittar de frågande på mig och fnyser på näsan, "skall det verkligen vara nödvändigt, vi kan ju sätta oss i uterummet och andas frisk luft, typ".
Ja, livet blir inte som man tänkt sig, men ibland när jag vänder på det och tittar på det snett utifrån så känns det faktiskt som om det blev bättre än jag tänkte mig.
För inte har man någon aning, innan de kommer, hur underbara, härliga upplevelser man får och hur underbara, härliga känslor man får för sina barn!
Du får gärna trycka på knappen "kul" om du tycker att du känner igen dig i min beskrivning...
Du får gärna trycka på knappen "kul" om du tycker att du känner igen dig i min beskrivning...
4 kommentarer:
Kul och intressant!:-)
Ja du, det är väl kul att det inte blir som man tänkt sig. Jag tror att det hade varit riktigt tråkigt. Nu vet man aldrig vilka tokigheter som kan dyka upp runt hörnet. Så i kväll kanske du skall förvänta dig något helt annorlunda och riktigt knasigt än dagarna innan!
Kenneth
Känner så igen mig i det du skriver. Jag visste också precis hur jag skulle uppfostra mina barn och barn som inte "uppförde" sig var ju helt och hållet föräldrarnas "fel". Tji fick jag. :)
/Carina
Ja, mej OJ vad det inte blev som jag tänkt mig.
Vi skulle resa en del med barnen, för om man bara gjorde det så vande de sig. Det handlade om oss som föräldrar, vilken inställning vi hade till att vara rörliga och resa mycket med barnen.
Nu orkar jag knappt packa och förbereda för att vara borta en helg. Om det bara vore att packa väskan och fylla bilen med allehanda barnsaker och sen låta sig tas om hand av vännerna man ska hälsa på...
Nä, det ska förberedas, anpassas så jag är slut redan innan vi sätter oss i bilen. För att inte tala om hur det blir när vi väl kommer hem igen..
Skicka en kommentar