Om "vi" och om "dem" och om vad det gör mot oss.

Imorgon är jag klar med min kbt-utbildning så nu tänkte jag börja jobba mer med kbt-samtal. Är du, som läser här i behov av samtal kring saker som är svåra i din vardag? Är du förälder till ett barn med npf-svårigheter, eller har du själv liknande svårigheter? Är du lärare/skola med elev/elever som har svårigheter i det neuropsykiatriska området?

Hör av dig till mig på min mejl; malene.larssen@aduct.com så berättar jag mer.

Jag läste GP igår. Jag fastnade för berättelserna och rapporteringen av de narkolepsidrabbade. Jag har skrivit om skillnader och likheter mellan npf och narkolepsi tidigare. Idag tänkte jag bara nämna något som jag kom att tänka när jag läste artiklarna om narkolepsi - nämligen skillnaden i hur media skriver om de två ganska lika, men ändå olika diagnoserna.

Det handlar om "vi" och det handlar om "dem" väldigt ofta. När media berättar om narkolepsidrabbade och beskriver deras svårigheter så gör man det i kontexten "vi" - alltså, "vi alla kunde ha drabbats av detta och det är därför inte ingens fel, men det är väldigt synd om de som drabbats" (vilket det ju är).

När man berättar om adhd och då framförallt i artiklar som ifrågasätter och som letar andra förklaringsmodeller än att man har en funktionsnedsättning, så gör man det i kontexten "de" - alltså, "de andra, konstiga, som inte är som vi, de som inte hade haft några svårigheter om de bara gjort si eller så".

När man inte är medveten om det som läsare och som journalist så blir naturligtvis allt väldigt snedvridet, fast det ju faktiskt är två liknande svårigheter som ställer till det väldigt mycket i vardagen för de drabbade. Det är orättvist, det gör att människor med npf kommer att fortsätta att vara utestängda och oaccepterade från övriga samhället, medan narkolepsidrabbade (vill understryka att jag inte försöker bortförklara allt det jobbiga de kämpar mot varje dag när jag skriver detta) har en viss fördel eftersom de inte blir ifrågasatta av media och därmed får oerhört mycket mer förståelse.

Det är viktigt och intressant att ta upp och titta mer på på/jämföra de olika diagnoserna. Kan man dra lärdom av detta? Kan npf-familjen på något sätt få "åka med på tåget" och därmed bli mer accepterade än nu?

Jag skall skriva mer om detta snart, men just nu nöjer jag mig eftersom jag måste gå och lägga mig.

God natt, syns imorgon.