Fortsätt till huvudinnehåll

Om hur det kan vara - gästbloggare

Elin har en blogg där hon skriver om viktiga saker. Jag lägger ut ett inlägg från henne där jag tycker att hon beskriver hur svårt det kan vara när man inte har energi som man vet räcker en hel dag eller nästa dag eller nästa timme och hur svårt det kan vara att få saker gjorda när mycket snurrar runt ibland. Läs gärna och hälsa gärna till Elin. Hennes blogg kan du läsa mer av här, förresten.

Jag har lite svårt att få saker gjorda men nu i veckan har 
jag varit på Ikea Örebro på en snabbshopping, bland annat köpt en golvlampa, köpt en sladd till en annan lampa.
Fina röda kuddar med fåglar på till soffmys. 
Körde hem fars BMW medan han körde hem skåpbilen han köpte i Örebro.
Köpt gardiner och en väggklocka på Åhléns.
P har hjälpt till att städa i min dator.
Gjort klar allt till förnyelsen av mitt körkort och fixat det.

Med andra ord har jag varit väldigt produktiv senaste veckorna/ veckan.
( I mina mått mätt )
Och så fått uppgifter från ett ställe och skickat iväg ett brev till ett annat ställe angående ett problem som ska lösas.


Ni kan inte ana hur svårt det kan vara att komma in i duschen om man inte har precisa planer under dagen.
Kan ta en hel dag.
Eller att diska en disk efter en frukost.
Att sätta upp tavlan jag köpte senast på Ingarvets second hand för några veckor sedan står fortfarande på golvet.
Den står där bland dom andra tavlorna som också väntar på att få sin plats på min konstvägg i köket.

Med andra ord  går det vääääldigt sakta i min värld.
Ibland.
Inte jämt.
Men på senare år har jag till exempel inte pysslat och inrett klart i lägenheten efter flytt sådär snabbt som jag gjorde förr.
Nu efter 4 månader i den här lägenheten så tycker jag det känns lite flytt-röre-aktigt än.
Men tror det beror lite-lite på att jag felanmält vissa saker som inte är fixade ännu.

Bara tornet utav tomkartonger som stod i hallen tog sin tid att få iväg.
Och så fint och rymligt det blev efteråt.
Märkligt det där.
Jag älskar att pyssla och göra fint hemma.
Var tog den lusten vägen egentligen?
Jag tycker ju om det men det tar sådan tid.

Jag är inte LAT.
Nej.
Det är den här såkallade hjärnan som inte har motorn på så ofta.
ADD'n ni vet.
Hittade en sida jag inte sett förut.

Om man tänker på hur länge jag nu har ätit medicinen som ska passa den här diagnosen - så kan jag undra hur fanken det var innan?
Om jag kan vara långsam nu?
Hur var jag då?
Gick det baklänges? 

Hjälp.
Haha.

Men jag tror inte jag var lika... snurrig?

Häromdagen träffade jag grannen från min trappuppgång.
Han sade något om en hundvalp, den var 8 veckor och han hade bråttom hem till den när han rastade sin vuxna hund när vi träffade honom ute här på gatan.
Dagen EFTER så reflekterade jag över vad han sagt och insåg att det var HAN som köpt valp.
Jag trodde han var hundvakt, eller först trodde jag han pratade om nya damen i trappuppgången.
Inget något utav bådadera var rätt med andra ord.

Att jag inte har registrerat prat om en hundvalp som flyttat in här i trappen är jättemärkligt.
Hundar = bäst.
Och min hjärna kopplar INTE vad han säger fast jag går bredvid honom.

Ibland kommer jag på andra saker som jag missar fast jag hört eller sett.
En bild på en "frukostbricka" som H skickade.
Någon dag efteråt kikade jag igenom sms och mms och såg det var teakbrickan han fick utav mig som han hade fotat och åt frukost på.

Väldigt tröttsamt. Och samtidigt lite läskigt.

Jag tycker inte att jag upplever mig som en person som inte lyssnar eller ser vad andra säger och visar.
Jag vet att jag har svårt med koncentration, men jag ser på "dom" som jag tycker har sämre koncentrationsproblem osv än mig när dom "inte är helt med"... Men jag..
Konstigt.

..

Varit hos mina pojkar nästan varje dag en liten stund.
A blir mer och mer duktig på att prata.
Det kommer ur ord ur honom som man inte tycker att han borde kunna el förstå när han är Så liten.
Meningar.

Lilla människan.

Dom andra två växer.
Blir långa.
Får längre hår.
Mina fina.
Förskola och 2a klass på gång.







Har inte skrivit på länge, inte heller så ofta som jag vill.
Men nu har jag faktiskt haft något att göra på sistone.
Kafét.
Kom av mig där en stund.
Men tycker om att skriva så bara jag sätter mig ner så kan det bli hur mycket som helst istället.

Sedan är jag sådan att det känns som om jag måste komma ihåg precis ALLTING som hänt, och få med saker och händelser som hänt sedan senaste blogginlägget.

Och ni kan ju tänka er vad drygt det blir att kännas när man ska sätta igång hårddisken där uppe och försöka skriva ihop allt man ska komma ihåg till en bok - om det går långt mellan inläggen..

Lagom finns inte.
Allt eller ingenting.
Tjo.

Men jag vet att det är bra för min egen skull.
Jag glömmer annars.
Samma idé varför jag vill ta kort på allting.

KOMMA IHÅG.

Skriva = Minnas. 
Fota = Minnas.

...

Återkommer. En brunögd pojk tittar på mig och vill UT.
Nu.

...

Det regnade på oss ute på kvällspromenaden.
Ville blir prickig.
Han åt gräs.

Hoppas han inte mår illa i morgon.
Plutten.

Jag älskar dig min pojk. 

Du och jag, Ville.

<3








Söta trasselbenen
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…