torsdag 16 augusti 2012

En saga om en flicka

Det var en gång. En flicka föddes. Hon var den allra, allra vackraste och finaste flickan i konungariket, tyckte hennes mamma, precis som nästan alla mammor och pappor tycker om sina barn. Dagarna gick och flickan växte. Mamman älskade sitt barn så mycket så hon ville ge henne heeeela konungariket.

Allt eftersom åren gick fick mamman en känsla att allt inte var på samma sätt hos hennes dotter, som hos barnen som dottern gick på dagis med. Känslan växte sig starkare, dag för dag. Mamman berättade för andra om sin känsla, men ingen lyssnade. Alla andra sa bara till mamman att hon överdrev, att hon var förstagångsmamma och då blir det så. Att hon pjåskade med sitt barn och att det kanske var så att dottern var lite sen, men att det där det växer bort med åren. 

Mamman fortsatte att älska sin dotter. Hon älskade henne från jorden till månen och tillbaka. Hon gjorde allt för att hennes dotter inte skulle komma efter eller bli utanför eller bli mobbad, när hon hade gått i skolan ett par år. Men det hjälpte inte. 

Många vuxna såg inte svårigheterna som flickan hade. Många vuxna såg inte att flickan hade det så svårt, så svårt i skolan. Många vuxna såg mamman som problemet. 

Så gick solen upp vid horisonten. En ny rektor kom till skolan. Hon såg och hon trollade med sitt trollspö så flickan fick hjälp och stöd. 


Flickan fyllde 17 för några månader sedan. Hennes mamma älskar henne från jorden till mars och tillbaka. Flickan har haft flera år i skolan som hon fått kämpa så mycket trots att många försökt hjälpa henne. Hon har haft snälla lärare, men ändå har det varit saker som varit så svåra, så svåra så det kan man inte förstå om man inte upplevt det, tänker mamman. 

Flickan har inte haft några kompisar i skolan, men nu är flickan ledig och då har hon haft kompisar. Igår var fyra tjejer på Götaplatsen till klockan halv tolv och såg en konsert som flickan inte tyckte var så bra egentligen, men eftersom det var hennes första gång i livet som hon var ute sent med kompisar så spelade det inte så stor roll vad det var för konsert. Flickan sken som en sol när hon blev hemkörd i nattmörkret och mamman också. De satt där på kvällskvisten och sken mot varandra, flickan och mamman och just i den stunden kände mamman det som om hon kunde ta ner månen till sin dotter.

Nu väntar gymnasiet för flickan. Hur det kommer att gå där är en helt annan saga, men att flickan växer och blir stor, i sin egen takt, det vet mamman och att det kommer att gå bra för hennes prinsessa, det vet mamman också.

6 kommentarer:

Anonym sa...

En underbart fin "saga". I slutet blir allt bra. Så synd att alla motgångar ska kanta vägen dit bara. Men så är det i verkliga livet, tyvärr.
Kram
Anneli

Anonym sa...

Gläds med dig i alla fina stunder och är glad att du vill dela dom med oss. Dessa tillfällen då vi får se våra barn lyckas och känna verklig glädje är dyrbara på ett sätt som jag inte tror föräldrar med "vanliga" barn kan förstå. Det ger i alla fall mig tro på att även jag och mitt barn ska få uppleva fler av dom stunderna under kommande år. Något att klamra sig fast vid nu vid den ångestfyllda skolstarten då allt har en tendens till att bli mörkt och jobbigt. Tack

Anonym sa...

Å vad ja känner igen mig i dina ord! Just detta att man så gärna vill lösa det för dem så att derbyt flera sådana kvällar å nätter!! Med andra barn blir det aldrig den känslan utan där är det ju då många lättheten ju! Härligt att läsa din blogg min idol !!! Vill oxså glädjas med dem fötälder som får dig som lärare och alla de lärare som får dig som arbet kompis. Underbart !! Härligt lycka till med nya jobbet! Kram Pilla

malene sa...

Tack för de fina kommentarerna, idag ler sol och glädje mot mig! kram till er alla tre!

Anonym sa...

Tack att du finns .jag befinner mej i samma känsla som du beskrev och det hjälpte mej mycke när jag läste det.

malene larssen sa...

Tack för att du berättar det för mig. Det gör mig väldigt glad!

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...