Fortsätt till huvudinnehåll

Lite som "Kejsarens nya kläder"

Det var föräldramöte på skolan där jag jobbar igår. Eftersom jag inte skriver om skolan och dess personal, elever och föräldrar så tänker jag inte göra det idag heller, men jag tänker reflektera lite grann.

En mamma sa till mig igår "det är nog väldigt svårt, för att inte säga omöjligt att förstå vad våra barn fått utstå under så många år och hur vi föräldrar kämpat under alla år - trots att man säger att man förstår".

Jag tänker på alla föräldrar till barn och alla vuxna som själva har npf-diagnoser jag träffat genom åren. Jag tänker på min egen dotter. Hur känslan av att bli kränkt av någon som säger sig förstå eller som säger att det inte är något, eller att det visst kommer att lösa sig bara man tar det lite lugnt... att den känslan när man själv ser och upplever lidande i sin närhet eller i sig själv, men ingen annan, eller väldigt få ser - är oerhört frustrerande.

Lite som "kejsarens nya kläder".

Du vet pojken ser att "Kejsaren" är naken och signalerar för det, men ingen annan "ser", fast mannen faktiskt är naken.

I npf-världen är det lite likadant, fast pojken är en mamma, en pappa, en brukare (som det så fint heter när man själv har npf-diagnos) eller någon annan som ser allt lidande och alla missförstånd och utanförskap som kommer ur det att man inte blir förstådd och rätt bemött.

Alla andra längst gatan är människor som säger att de ser, fast de inte gör det.

Ganska frustrerande och väldigt kränkande - fast ingen egentligen gör det för att vara dum, så blir man kränkt, tyvärr.

Vad man skall göra åt det? Lägga fler pusselbitar. Vara ödmjuk i att det är svårt att förstå och svårt att se när man inte själv varit eller är mitt i det. Vara ödmjuk i det, både som varande pojken, men framförallt som varande en i "publiken".

Hur vi än gör så kommer vi aldrig vidare och kan hjälpa dem som är utsatta om vi inte hittar former att samarbeta på. Vi måste fortsätta lägga pusslet!
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …