Fortsätt till huvudinnehåll

Möte med en mycket trevlig Gillberg

Måndagar är den dagen i veckan som jag försöker lösa upp alla "lösa trådar" Måndagar är de dagar i veckan då jag kan göra ärenden och fixa med sådant som måste fixas med. Det är skönt att ha en sådan dag då allt som ligger och skramlar, som isen i ett just uppdrucket vattenglas kan lösas upp.

Idag stod först ett läkarbesök på dagordningen innan det var dags att åka till "Gillbergs Centret" som ligger två våningar under BNK här i Göteborg. Vi blev för ett par månader sedan tillfrågade om vi ville vara med på ett forskningsprojekt som drivs av Gillbergs Centret och det är klart att vi inte kunde tacka nej när det gäller att hjälpa till i forskningen kring barn med npf-svårigheter och deras uppväxt.

Dottern fick kex, festis och två biobiljetter efter två timmars tester och jag blev intervjuad av en läkare som forskar på centret, som jag aldrig tidigare träffat. Hon ställde de där eller liknande de frågor som jag tidigare svarat på. De frågor som visar på om och vad en människa har svårt med inom det neuropsykiatriska området. Efter intervjun kom vi in på andra frågor och samtalet blev så trevligt att Dottern fick vänta på mig - för en gång skull...

Fick svara på många frågor, som vanligt, eftersom det är en av delarna i att diagnostisera och förstå en person svårigheter.

Läkaren hette Carina Gillberg och jag passade på att tacka henne för hennes insats i rabaldret som blev när Eva Kerves höll på att härja som bäst för några år sedan. Carina Gillberg sa att hon verkligen inte ångrar att man förstörde så mycket forskning - med tanke på att alla patienter som deltog skulle känna sig trygga, men att det ändå var sorgligt att så mycket forskning, som kunde ha använts vidare försvann på grund av att man ville skydda patienterna. Jag passade också på att hälsa till hennes man, Christopher för den "grymma" föreläsning han höll på Efus konferens på höstlovet här i Göteborg (som jag skrivit om tidigare här på bloggen).

Ville bara berätta det för jag tycker att de som jobbar med de här frågorna, utan att egentligen behöva (jag menar vi som lever I det har ju liksom inget val, men vi hade kanske eller förmodligen gjort något helt annat och tyckt helt annorlunda om vi eller våra barn inte själva hade npf-svårigheter) är hjältar. Att utsätta sig för så mycket omak och obehagligheter för att forska och hjälpa människor som behöver stöd, hjälp förståelse det är stort tycker jag!

Måndagar är också de dagar då min dotter är ledig från skolan. Då skriver jag alltid "kom-ihåg-lappar" som gör det lättare för henne att komma ihåg - och därmed lyckas - det hon skall göra!
Kom-ihå-lapp som den kan se ut på ett sätt. Att skriva kom-ihåg-lappar är något som vi måste träna på hemma, för jag kan ju inte alltid skriva lapparna åt min dotter. Det kommer en dag då hon måste göra det själv...
3 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…