Fortsätt till huvudinnehåll

Tema "Integritet"

När man, av en eller annan anledning trillar ner i npf-land får man förbereda sig på att integriteten (läs okränkbarheten) ofta blir trampad på, tyvärr.

Inte för att människor i allmänhet är elaka och dumma. Inte heller för att människor i allmänhet gillar att kränka sin nästa.

Nej, att människor i npf-land ofta blir trampade på, ofta blir kränkta handlar till allra största delen på att kunskapen, den så livsviktiga kunskapen fortfarande är så låg. Att människor så ofta kan så lite om människor med npf-funktioner gör att människor med npf-funktioner alldeles för ofta får sin integritet nedtrampad.

Exempel:
Jag sitter på spårvagnen och halvlyssnar på ett par i sätet framför mig. De jobbar på en skola. De pratar om sina elever. Jag blir nyfiken och börjar "tjuvlyssna". Sträcker mig fram lite för att höra bättre vad den yngre kvinnan i sällskapet har att säga.

- Men du hur är det med de här diagnoserna, så som Asperger. Jag har hört vissa som säger att det beror på att barnen fått för lite närhet när de är små. Fast jag vet inte. Jag tycker att barnens föräldrar ändå känns rätt okej.

Jag bet mig i tungan och lutade mig tillbaka i min stol. Kampen för kunskap var inte värd att ta där på spårvagenn. Men jag kunde konstatera att vi, trots allt jobb, inte kommit så mycket längre än på 70-talet då man menade att barn med autism hade så kallade "kylskåpsmammor" som gjorde barnen "autistiska".

Vad jag gjorde sedan?

Jag funderade på om jag skulle skratta eller gråta, men bestämde mig för att inget av alternativen skulle vara så vidare framåtskridande att jag till slut bestämde mig för att ta ytterligare några djupa andetag.

Och så tänkte jag på om man resonerat på samma sätt om barnen hade haft ryggmärgsbråck istället för Aspergers syndrom...
4 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…