tisdag 6 november 2012

Jag kände en flicka

Jag kände en flicka som var så otroligt klok. Hon var så tänkande och så omtänksam. Flickan hade levt ett  liv som alldeles för ofta varit svårt. Hon kämpade. Varje dag. Mot så mycket. Hon sökte hjälp. Hon strävade. Hon kämpade. Men hjälpen var inte tillräcklig.

Hon var en fantastisk tjej. Jag vet, för jag lärde känna henne för ett par år sedan. Hon hade så många styrkor och förmågor, men också så mycket som satte krokben för henne hela tiden. Jag hjälpte henne inte tillräckligt, det vet jag nu, men jag orkade inte. Hade fullt upp med mitt eget liv. Ändå.

Du sa att ingen skulle bry sig om du försvann, men vi är många som bryr oss, fast nu är det försent.

Innan jag hamnade i npf-världen kände jag inte till någon som suiciderat. De senaste åren har jag hört talas om flera stycken. Den här gången kände jag flickan som inte orkade längre. Varför är det så? Varför tillåter vi att människor mår så dåligt att den enda utvägen verkar vara att svälja en massa tabletter? Varför misslyckas vi så ofta med att hjälpa människor med npf-svårigheter och deras familjer? Varför? Varför låter vi det ske?

Du var så klok och tänkande och omtänksam. Du hade förmågor, fantastiska förmågor och så hade du det svåra som du kämpade med. Du bar bördor som ingen 23-åringen i världen ska behöva bära på. Du hälsade på mig och min familj. Vi satt i soffan och tittade på tv. Min son gav dig något och sa något till dig. Han var glad att du hälsade på, sa han till dig. Du gick iväg. Jag följde med. Du grät. Det blev så starkt att den lilla pojken sa något så snällt till dig, sa du och det blev så starkt att se det som du själv inte hade fått när du växte upp. Du var så klok. Du hade så många tillgångar som du hade kunnat göra så mycket av. Men du orkade inte. 

Du sa att ingen skulle bry sig om du försvann. Men vi är många som bryr oss, men nu är det försent! Jag tänker på dig. Jag sörjer dig!

Hur kan det få vara så att unga människor slutar leva?

3 kommentarer:

Anonym sa...

Så otroligt sorgligt och ofattbart att det kan få vara så..........
M

Anonym sa...

Det gör så ont varge gång det sker...

Anonym sa...

Så sorgligt...
Din blogg är så intressant. Jag förstår min unga släkting med npf .
Jag ser hur dåligt hon mår, utan kompisar och att få vara ensam i skolan mm.
Vill gärna hjälpa men man känner sig hjälplös emellanåt.
Mvh Lotta

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...