fredag 14 december 2012

Det är mycket nu...

Ibland känns som om jag inte har något liv. Jag menar det känns som om jag sover, äter, andas, tänker kring frågor som rör neuropsykiatriska (npf) frågor, problem och svar - hela tiden, dygnet runt - inget annat, liksom.

För när jag inte funderar kring det som rör familjen och npf-saker, så är jag på skolan och funderar kring mina elever och när jag inte är på skolan så har jag kbt-samtal med föräldrar till barn med npf-svårigheter och när jag inte har samtal med föräldrar så föreläser jag för lärare om npf-problematik och när jag inte föreläser för skolor så läser och svarar jag på mejl som rör npf-frågor. Jag gillar allt jag gör, verkligen.

Men.

Ibland behöver jag en liten paus, lite mindfulnes och ladda batterierna, så där så man orkar jobba vidare. Alla måste vi hitta vårt eget sätt som gör att vi "laddar batterierna". Mitt sätt är att träna olika fysiska saker, som att dansa, åka skidor, spela boll och numera också cykla till och från jobbet. Förra veckan snöade det här i Göteborg. Det blev svårt att cykla. Snyft...


Två dagar åkte jag spårvagn innan suget efter cykelturen tog över - trots risk för benbrott. Den där halvtimmesturen till och från jobbet gör skillnad, det gör att jag orkar, att jag blir glad och lycklig - trots att det är lika mörkt som i en kolkällare när jag cyklar. Jag hjälper till lite genom att köra låtar i hörlurarna... Högt!

Tur- och låtlistan ser ut så här (testa den gärna, men akta dig för att svänga i hög fart nu när det är halt ute...):

Jag säger "hej då" till övriga familjen innan jag trycker fast hörlurarna på öronen - och in i öronen letar sig den första låten. Det är en lugn låt som passar en mycket trött och ganska kall människa när hon plockar fram cykeln ur garaget. Pannlampan är det enda som lyser upp en annars kolsvart morgon... Då är klockan tjugo över sju och det känns bra att startar turen med en lugn låt;  Laughting with med Regina Spector, blir första låten.

Andra låten startar lagom till att jag passerar fotbollsplanen vid Hagen. Då är det Call me maybe med Carly Rae Jepsen som är på tapeten. Min hjärna börjar så sakteligen vakna samtidigt som hjälmen på huvudet automatiskt nickar i takt till musiken.

Lagom tills jag passerar godisaffären vid Kungsten, precis innan första uppförsbacken går tredje låten igång och då börjar höger hand takfast klappa höger styre. Det är Panetoz med Dansa pausa som får mig att vilja dansa först uppför och sedan nerför backen. Ja och sedan  "rullar" det bara på med den ena goa låten efter den andra; Där jag hänger min hatt med Norlie och KKV. Jag börjar nynna med lite tyst "Ingen fattar - du skulle se Prince på mina axlar!".

När  Don´t you worry child med SHM dunkar igång är jag uppe och cyklar stående, samtidigt som jag vevar med ena armen över huvudet, Candy med Robbie Williams drar mig vidare och nu sjunger jag högt och falskt för alla som vill höra. Nästan en halvtimme har gått och jag ska strax passera förbi Stena Lines Danmarksterminal när En apa som liknar dig med Darin kör igång. I det läget är jag så glad så jag gör höga jämfotahopp över sadeln samtidigt som jag puttar cykeln framför mig och ler ett lyckligt leende mot alla jag möter.

Lagom till svängen runt Folkets hus på Järntorget kommer så den sista låten som också är den nyaste i samlingen. Locked out of heaven med Bruno Mars ljuder i mina öron, när jag kryssar mellan människor som kommer och går till "Älvsnabben" - utan att hålla i styret! Jag parkerar cykeln, låser den, hämtar ett par "Metro" till eleverna och traskar sedan upp till skolan - redo för en ny dag.

PS: Eftersom jag är en ganska blyg person innerst inne så sitter jag egentligen lydigt på cykelsadeln och diggar som mest loss lite genom att klappa höger hand mot styret, vicka på huvudet och nynna tyst för mig själv "Du skulle se Prince, på mina axlar!", samtidigt som jag tänker på allt jag skulle vilja göra till musiken...DS.

Ett problem har förresten dykt upp de senaste dagarna. Nu när det är lite snöigt och halt tar det liiite längre tid för mig att slira ner för nerförsbackarna, vilket innebär att jag inte är riktigt framme när Bruno Mars sjunger sin sista trudelutt. Jag skulle verkligen behöva en låt till som kan fylla ut och göra mig glad de sista tre minutrarna. Har du något tips så tar jag gärna emot det!

Nu skall jag knäppa på mig hjälmen och fylla på med den dagliga dosen av glädje och motion.

Syns imorgon!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej !

En låt som snurrar i mitt huvud hela tiden när jag är ute med hunden varje morgon eller ja det spelar ingen roll vart jag är den finns med mig hela tiden "Händerna upp i luften" med Petra Marklund.

Ja man måste ladda batterierna emellanåt.

Trevlig helg
Kram

Anonym sa...

Vilken underbar beskrivning av din väg till jobbet!
Båda mina favoriter är med Bruno mars låt och Candy!
Ett annat tips "some nights" med Fun, även om den inte är så snabb, men skön. Kanske något att varva ner till när du nästan är framme.
Ha en bra dag! kram Therese

cia sa...

Helt underbart!!! Har du dubbdäck på cykeln? Det ska jag skaffa. Bra tips med musik i lurarna. Ska fixa! Kram på dig, från en som oxå cyklar till jobbet på förskola.

Anonym sa...

Själv gillar jag we are young med fun som alltid får mig att höja radion eller 17 år med Veronica Maggio låter härligt saknar att kunna cykla till jobbet men som det är nu så är det 2,5 mil till jobbet och då många dagar slutar med akututryckning för sonen med ADD så är det tyvärr inte möjligt.

mariellejohnsson sa...

oj vad jag känner igen det där. Nu tog allt det där en paus eftersom jag är sjukskriven halvtid just för att orka med mig själv lite och det där vardagliga som folk gör. Jag saknar den där tiden då det bara var npf i hjärnan på mig och i mitt liv - HELA TIDEN.
Och tack för så mycket musik!
Kram!

Anonym sa...

En gammal goding - "Walking on sunshine" med Katrina and the waves.
Lisa

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...