Fortsätt till huvudinnehåll

Julklappstips

I dessa tider, när det så smått börjar lacka mot jul, gör jag något fullständigt "wildochcrazyt". Jag kommer idag att skriva om något helt annat än neuropsykiatriska funktionsnedsättningar!!

Nu har jag varnat, så du som förväntar dig ett npf-inlägg är härmed varnad:)

I augusti, efter semestern var jag ganska trött på prylbegäret som vi i familjen och alla runt oss hade. Lite mjukt och försiktigt föreslog jag för maken att vi skulle införa en köpfri septembermånad. Maken sa, förvånansvärt "ja" till förslaget och vi började - att inte köpa något.

Efter en månad tyckte vi att det var så himla skönt att efter det har det bara rullat på. Vi handlar så klart mat och vi handlar nödvändiga saker, som lite kläder till barnen, men det är allt. Det är kul att inte spendera så mycket utan upptäcka att man faktiskt sparar massor av pengar på "köpstoppet", men det härligaste och roligaste av allt är att när jag råkar gå in i ett shoppingcenter eller en affär av något slag så känns det så lugnt och skönt - för jag vet ju att jag inte ska ha något:)

Julklappar var det ju jag skulle skriva om, det står så i rubriken...

När jag och mina syskon var vuxna, men ingen hade barn så kändes det så knasigt att gå och köpa saker till varandra eftersom man själv ju faktiskt kunde köpa precis det man ville ha. Vi hade ju pengar allihopa och ofta får man ju något som man kanske inte alltid precis vill ha när man öppnar sina paket. Vi införde därför att inte ge varandra några paket något år, men det var inte särskilt roligt... Då provade vi med att ge bort saker som vi hade gjort. Men det blev av förklarliga skäl ganska svårt (ingen av oss hade slöjd längre...) och enformigt eftersom vi kokade sylt som vi gav bort till varandra.

Till slut provade vi med att ge bort något som vi hade hemma. Det fick gärna vara något som vi inte ville ha kvar, men som vi trodde att den vi gav det till, skulle vilja ha. Det blev många böcker, men också byxor, halsdukar, kakformar etc. Min bästa julklapp var den jag fick av min bror. Det var det året han köpt en ny badrumsvåg och jag fick hans gamla. Jag som inte hade skaffat någon våg sedan jag flyttat hemifrån fick något som jag verkligen hade önskat!

Detta året kommer vi att köpa presenter till barnen och så ska vi skänka pengar till Världens barn och några sådana organisationer.

Hur gör ni på jul?
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…