Fortsätt till huvudinnehåll

Om en cykel, en hund och fem goda gärningar

Första arbetsdagen på länge. Jobbet here I come! Cykeln är framtagen. Däcken pumpade. Hjälm och lyktor placerade där de skall vara. Musiklistan fullproppad med massor av skön musik...

Jag är laddad för vårterminen!

Igår hade vi besök av en liten hund. Vi kallade hunden "Killen", men det visade sig att han hette Rambo. Han kom på oväntat besök. Våra två tikar höglöper just nu... Jag försökte anmäla till polisen - två gånger ringde jag - och blev kopplad och kopplad och kopplad tills jag blev bortkopplad. Två gånger! Inte konstigt att de har så svårt att reda ut brott:) Då kom någon i familjen på den lysande idén att ringa till "sambandscentralen" Mia. Mia är fantastisk. Hon känner till så gott som alla hundar, hussar och mattar i området. Dessutom har hon telefonnummer till de flesta! På en minut löste hon problemet och efter fem minuter var hunden hämtad, fast den hade gärna fått stanna för den var så go.

Rambo, alias Killen var vääääldigt sugen på att komma in och umgås med Molly och Pocka.

Jag har ett förslag för dagen och det är att vi startar en god spiral som sedan sprider sig som ringar på vattnet. Jag (och jag hoppas du som läser här) skall göra fem saker som gör gott för någon annan idag. Jag såg ett sådant förslag på facebook och vill så klart hänga på. Fem saker som gör gott för någon annan. Ett leende, en kommentar, en kram, en tjänst eller något annat som gör gott - som du inte BRUKAR göra. Vi gör ett försök idag tycker jag. Imorgon skall jag berätta mina fem goda gärningar.

Hoppas på att fler av er som läser här vill hänga med och vill berätta här i kommentarsfältet. 2013 ska ju bli ett riktigt bra år! Eller hur?



2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…