Jag träffar ofta människor som inte riktigt förstår hur mycket som kan bli svårt vid npf-svårigheter, om man inte får det stöd, det bemötandet, den förståelsen man behöver - fast man tror att man förstår.
Fast å andra sidan...
Om man inte ser att man inte ser - hur ska man då förstå att man inte förstår?
Det gör väl ingen av oss egentligen. Ser det vi inte ser, alltså och förstår det vi inte förstår...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar