Förebilder

"Neurobloggarna" har tema "förebilder" denna veckan och därför tänkte jag passa på att skriva något om det här idag.

Att ha tillgång till spegelbilder, förebilder och idoler är livsviktigt för en människa som växer. Att känna igen sig i, att följa i spåren, att vila i "så vill jag också bli/göra när jag blir äldre. För alla barn är det viktigt. För de flesta barn kommer det där med spegelbilder, förebilder och idoler naturligt. Man vänder sig om och ser sin klasskamrat. Man vaknar på morgonen och ser sin förälder, man tittar på någon ungdom som är lite äldre i idrottsklubben "sådan vill jag bli". Man sätter på tvn och ser en person som man drömmer om att bli. Man härmar och drömmer, men kanske ännu viktigare, man känner att man har förmågor som gör att man kan bli likadan och man känner att man är okej för man skall bli som sin förebild, man är okej för man är som sin spegelbild.

För barn som växer upp med någon form av annorlundahet är det svårare att hitta spegelbilder och förebilder. Det finns liksom inte så många att välja mellan, varken i klassen, kanske i familjen eller i det offentliga livet. Det är svårt att hitta och det blir därför svårt att hitta "objekt" att identifiera sig i.

Det är svårt att hitta sig själv, när man inte kan spegla sig i en förebild och det är svårt att hitta sig själv när man inte kan spegla sig i en spegelbild.

Det är lättare att hitta människor med adhd och eller Aspergers som utmärker sig i det offentliga rummet än add och eller autism. Men det behövs fler förebilder inom alla områden. För att det skall bli så måste samhället ge mer förutsättningar för annorlunda människor att komma fram och utnyttja sina lättheter. Till dess, tills min dotter och/eller andra före detta barn och ungdomar med add och/eller autism kommer ut och berättar hur det är och berättar vilka tillgångar man kan ha, om man får använda dem på rätt sätt - så tänker jag fortsätta att prata i min dotters och andra barn/ungdomar med add/autism sak. Jag kan inte bli någon förebild, men jag kan ge information om hur det kan vara.

Buketten som jag fick efter förra veckans föreläsning blommar så vackert i köket och sprider glädje.

 Det viktiga med detta är att vi förstår att barn som har osynliga funktionsnedsättningar, i lika hög grad som som alla andra barn. För barn med andra funktionshinder som till exempel rörelsehinder och synskador vet vi att det är viktigt att man får träffa andra barn vuxna med liknande funktionsnedsättningar - att spegla sig i och att hitta förebilder och idoler hos. Lika viktigt är det för barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, men det är inte lika självklart och lätt att hitta spegelbilder, förebilder och idoler. Vi måste därför jobba aktivt för att ge barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar sina livsviktiga spegelbilder, förebilder och idoler.

Egna idoler? Ja, själv har jag inte några direkta idoler, men alla människor som vågar gå mot strömmen och vara obekväma för något de brinner för - är mina idoler.