Om vikten av rörelse

Maken har lagat cykeldäcket så i morse blev det åka av igen. En halvtimmes motion på morgonen och en halvtimme på eftermiddagen, med fullt blås i öronen (absoluta favoriten just nu är "Brokenhearted", bara för att takten är så gruvligt skön att cykla till) gör susen med livsglädjen. (Kanske blir det fler inlägg snart igen bara för att cykeln fungerar igen och jag vet att jag egentligen BORDE laga min cykel själv eftersom jag är en stolt feminist, men jag har alltid, sedan jag var liten, på något knäppt sätt gjort fler hål i däcket EFTER att jag "lagat" det än innan...).

Cykelsäsongen är igång igen - tjohoooo!


För övrigt introducerade min yngsta dotter mig i serien "Alphas" idag. Kan rekommenderas, men vet inte var man kan se den. Handlar om människor med unika förmågor, bland annat ett par med mer eller mindre autistiska funktioner. Mycket intressant och kul att se, för mig, för maken och för vår dotter. Jag frågade om de kunde identifiera sig med någon i serien. Fick inget riktigt svar, men jag sa att jag, om serien gått för sju, åtta år sedan kunnat identifiera mig med en person. Mamman, var son tagit livet av sig på grund av mobbning, som i sin tur tog livet av människor som bidragit till pojkens självmord genom att mobba honom eller genom att inte ingripa. Skönt att känna att det där med hämnd, ilska och bitterhet är så väldigt långt borta att det inte ens finns kvar som en liten fingerborg i mig:)

Serien kan du tjuvkika lite på här. 

Kommentarer

Anonym sa…
Har sträckläst din bok idag "Är jag normal, mamma?". Har en dotter som precis har fått diagnosen ADD (11,5 år gammal). Det är så mycket att lära och förstå. Men jag vill tacka dig för allt dit arbete och tid.

När jag läste boken grät jag nästan hela tiden. Det var så mycket jag kände igen och gjorde så ont att läsa om.

Jag har läst en del recensioner om din bok och många tyckte att första delen var, men inte den andra. Jag däremot tyckte om din andra del då den var både konkret och kändes uppmuntrande. Det känns som något att utgå från i samtalen med skolan.

Ett stort tack och en stor kram till dig och din dotter!
Oj, vad glad jag blir av att läsa det du skriver. Tack för att du hörde av dig och berättade och du är så klart välkommen att mejla mig om du vill.
Kram!
Malene

Populära inlägg