Fortsätt till huvudinnehåll

Jonas Gardell och "Pass it on"

Jonas Gardell var på tv igår. Jag gillar honom som artist, men sedan jag såg honom på "Stjärnorna på slottet" för några år sedan så har jag en känsla av att han inte är helt lätt att ha att göra med som person. Igår pratade han bokstäver, hbtq, bland annat. Adhd nämnde han också - att han hade. Jag vet inte om han är utredd och om han fått en diagnos och det var inte det som var det intressanta. Det intressanta var det han berättade om angående boken/filmen "Torka aldrig tårar utan handskar", om hatet, föraktet, äcklet, misstänksamheten man möttes av som homosexuell för bara några år sedan. Han berättade några episoder ur hans och Mark Levengoods gemensamma liv. Utsattheten.

Och jag tänkte...

Inte konstigt att man blir en dryg, småaktig och ibland nästan elak människa, när man mötts av så mycket dåliga saker i sitt liv. Ständigt beredd på attack om någon går till angrepp, fysiskt eller mentalt. Känner igen mig, lite grann i det där. Annorlundahet som majoriteten av människor inte känner igen sig i - skapar - ifrågasättande  i olika hög grad...

Däremot såg jag motmedlet mot detta igår. Jag tror det var kanal 6 som visade filmen "Pass it on". Om hur en klass fick en uppgift att försöka förändra världen med sitt arbete. En av killarna i klassen kom på att han skulle göra tre goda gärningar, som var svåra att göra och som människorna själva inte kunde göra. Detta skulle göras utan att han skulle få något annat tillbaka än att de tre personer som fått den goda gärningen skulle skicka den goda gärningen vidare till tre nya människor. Sedan skulle godheten spridas som ringar på vatten. Vi kan göra det. Vi kan skapa mer godhet. Vi kan skicka vidare en god gärning utan att själva förvänta oss att få något tillbaka.

Ska vi försöka idag? Min första goda gärning blir att bära flyttkartonger hela dagen - det kan inte min bonusson och hans sambo göra själva, eller hur? Nej, det är nog egentligen ingen sådan god gärning som pojken menade för de hjälper ju mig tillbaka ofta så den stryker jag som god gärning att skicka vidare. De tre goda gärningarna får bli överraskningar, helt enkelt. Och vem säger att man måste stoppa på tre goda gärningar, förresten?

Bli inte bitter, bli lycklig, pass on...

Dessutom får du gärna "pass on" detta inlägg om du tycker det är viktigt och intressant. Tryck på knapparna nedan här i så fall:)
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…