Fortsätt till huvudinnehåll

Jonas Gardell och "Pass it on"

Jonas Gardell var på tv igår. Jag gillar honom som artist, men sedan jag såg honom på "Stjärnorna på slottet" för några år sedan så har jag en känsla av att han inte är helt lätt att ha att göra med som person. Igår pratade han bokstäver, hbtq, bland annat. Adhd nämnde han också - att han hade. Jag vet inte om han är utredd och om han fått en diagnos och det var inte det som var det intressanta. Det intressanta var det han berättade om angående boken/filmen "Torka aldrig tårar utan handskar", om hatet, föraktet, äcklet, misstänksamheten man möttes av som homosexuell för bara några år sedan. Han berättade några episoder ur hans och Mark Levengoods gemensamma liv. Utsattheten.

Och jag tänkte...

Inte konstigt att man blir en dryg, småaktig och ibland nästan elak människa, när man mötts av så mycket dåliga saker i sitt liv. Ständigt beredd på attack om någon går till angrepp, fysiskt eller mentalt. Känner igen mig, lite grann i det där. Annorlundahet som majoriteten av människor inte känner igen sig i - skapar - ifrågasättande  i olika hög grad...

Däremot såg jag motmedlet mot detta igår. Jag tror det var kanal 6 som visade filmen "Pass it on". Om hur en klass fick en uppgift att försöka förändra världen med sitt arbete. En av killarna i klassen kom på att han skulle göra tre goda gärningar, som var svåra att göra och som människorna själva inte kunde göra. Detta skulle göras utan att han skulle få något annat tillbaka än att de tre personer som fått den goda gärningen skulle skicka den goda gärningen vidare till tre nya människor. Sedan skulle godheten spridas som ringar på vatten. Vi kan göra det. Vi kan skapa mer godhet. Vi kan skicka vidare en god gärning utan att själva förvänta oss att få något tillbaka.

Ska vi försöka idag? Min första goda gärning blir att bära flyttkartonger hela dagen - det kan inte min bonusson och hans sambo göra själva, eller hur? Nej, det är nog egentligen ingen sådan god gärning som pojken menade för de hjälper ju mig tillbaka ofta så den stryker jag som god gärning att skicka vidare. De tre goda gärningarna får bli överraskningar, helt enkelt. Och vem säger att man måste stoppa på tre goda gärningar, förresten?

Bli inte bitter, bli lycklig, pass on...

Dessutom får du gärna "pass on" detta inlägg om du tycker det är viktigt och intressant. Tryck på knapparna nedan här i så fall:)
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…