Fortsätt till huvudinnehåll

Att sällan passa in

Jag cyklade ikapp en tjej som jag känner väldigt väl. Hon hade precis gått av spårvagnen och var på väg hem. Tjejen har haft en mycket tuff skolgång med ensamhet, misslyckanden och mobbning. Jag frågade hur hon har det nu när hon går i en grupp där flera har diagnoser, precis som hon. Hon lyfte upp en påse hon höll i handen.

- Anna och Stina och jag var inne och kollade kläder efter skolan och de tyckte att jag passade jättebra i den här tunikan och den var billig också så jag köpte den.

Tjejen som varit så ensam under sin grundskoletid berättade att hon har fått flera vänner i sin nya, lilla grupp. Hon strålade.

Jag märker det där bland min skolas elever också. De kommer till skolan som ensamma, misslyckade och exkluderade elever, men börjar efter några månader att blomma. De är inte längre misslyckade, exluderade och ensamma. Det är fantastiskt att se!

Det finns två skoltyper, det är den "vanliga" grundskolan/gymnasieskolan och så är det särskolan. Det finns läroplaner och kursplaner och bestämmelser och förväntningar för dem och för alla barn som passar i den "vanliga" grundskolan/gymnasieskolan och särskolan. Det är bra. Men det blir svårt när man inte passar in i någon av skoltyperna och när det därför inte finns något alternativ som passar för just dig.

Vi behöver ytterligare en variant på skola. En skola där man mer ser till elevernas styrkor och utvecklar dem och där man inte blir utslagen och isolerad och anses dum för att man inte utvecklas på samma sätt som sina klasskamrater.

Förmodligen är det så att vi inte behöver ytterligare en variant på skola, men vi behöver utveckla den befintliga grundskolan till att bli mer så och det är inte om tre år eller fem år, det är nu!


Kommentarer

Nina sa…
Så finns träningsskolan. Där jobbar man mer med styrkorna som finns (iaf den erfarenhet jag har) det borde vara självklart i alla skolor.. Man lär sig mycket mer om man får växa. Förresten är det ett tänk vi alla skulle ha, alltid. Att se styrkorna hos våra medmänniskor :)

Du skriver så klokt och bra!

Kram Nina!
Anonym sa…
Håller fullständigt med dig i det du skriver. Lägg detta som ett motion till Regeringen.
Tack för den upplysningen, Nina. Jag trodde att träningsskolan av en av två delar i särskolan, men livet är härligt - varje dag lär man sig nya saker:) Tack också för det sista!
Kram
Nina sa…
Ja, jag vet ju inte upplägget, det är möjligt att det är så.. Det är kanske bara vi som har barn i träningsskolan som tycker att det är olika saker ;) Det tillhör nog särskolan, dock. Men jag tänkte mer att man jobbar nog mer med individens kvaliteter i en träningsskola.. (?)
Kramar! <3
Och då skulle man ju lånda, eller lära från träningsskolan till övriga skolorna, kan jag tänka (vare sig de tillhör särskolan eller ej:).
Kramar:) och glad påsk!

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

"Bakbind inte lärarna"

På GP´s ledarsida skriver man idag att lärare måste få möjlighet att ta ut stökiga elever ur klassrummet. Att man, som man gör i England måste ha mer konsekvenser att ta till i skolans värld. Läs ledaren här. Kritiken mot Bo Hejlskov Elvén skiner lite lätt igenom i artikeln. Man tror helt enkelt inte helt på vad psykologen Hejlskov predikar runt om i landet för lärare och andra människor som arbetar med människor i beroende.

Jag kan förstå att man som journalist tänker att jag som lärare vill ha redskap för att stoppa jobbiga situationer när de uppkommer i mitt klassrum. Att jag behöver konsekvenser! Men konsekvensbemötande fungerar bara på elever som klarar av att tänka, inte bara i nutid och dåtid, men framförallt i framtid. Därför är konsekvenspedagogik värdelös. De elever som vi uppfinner konsekvenserna för - klarar inte av/har inte förmåga att förstå konsekvenserna.

Konsekvensbemötande är det enklaste sättet att bedriva pedagogik på. I sin sämsta form kan man också kalla det för …

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…