Fortsätt till huvudinnehåll

Diagnos är alltid bra!

- men den blir inte alltid mottagen på ett bra sätt...

Igår skrev jag om en flicka som jag känner, en flicka som har adhd, men som inte alltid har fått förståelse för det. Jag skrev om föräldrarna som var negativa till flickan, men precis som många av er skrev (vad kul att ni var så många som kommenterade här och på facebooksidor!) förmodligen var trötta, utmattade, kanske i sorg och inte hade fått det stöd de behövde i situationen.

Jag är övertygad om just det som står i rubriken, att det att göra en utredning och få svar på vad som är svårt för en människa och också vad som är lätt för samma människa - att få en diagnos - ofta är avgörande för en människas mående.

Vid alla andra sjukdomar/funktionsnedsättningar så är det självklart att man ställer en diagnos - att man gör en utredning - för att veta vad som är svårt, vilken medicin man behöver, vilka hjälpmedel och vilket stöd man behöver. Man får också reda på vad man är bra på, vad man kan satsa på, vad man kan jobba vidare på.

Alla behöver bli accepterade för den de är. Ingen vill vara ute i kylan. En diagnos gör det lättare, öppnar dörrar, släpper in, skapar förståelse. 

Vid alla andra funktionsnedsättningar/sjukdomar är det självklart att det är bra. Att det är viktigt för att minska svårigheterna, för att ge ett bra liv, med gott innehåll. (Tänk dig att man skulle ifrågasätta att någon fått en asmadiagnos, eller diabetes...).

Men vid adhd/autism är det inte självklart för alla.

Och jag blir så arg och frustrerad när jag tänker på det.

Idag pratade jag med en fin och snäll kvinna som spred lovord över en flicka. Hon sa att flickan är så snäll och glad alltid och hon är så energisk. Hon ville hålla tal till henne för detta.

Alla människor är inte glada, positiva och energiska. En del har en funktionsnedsättning som gör att vi uppfattar dem som mindre glad mindre snälla och mindre energiska.

Alla människor vill uppfattas på så sätt att man är vänliga mot dem, att man vill hålla tal till dem.

Alla får inte det.

När man får en diagnos får man en förklaring, man får något att förhålla sig till.

De som säger att diagnosen stänger till, att den stämplar har inte fattat någonting. Eller så har de uppfattat allt fel eller så har de ännu inte förstått.

En diagnos skall öppna upp och göra det lättare för en människa. När den inte gör det så är det fel på människorna runt personen som fått en diagnos. Eller inte fel på människorna, men fel på deras förståelse. Det är den, förståelsen, som vi måste fortsätta att jobba med.

Diagnos är alltid rätt, men det är inte alltid den tas emot på rätt sätt...

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

"Bakbind inte lärarna"

På GP´s ledarsida skriver man idag att lärare måste få möjlighet att ta ut stökiga elever ur klassrummet. Att man, som man gör i England måste ha mer konsekvenser att ta till i skolans värld. Läs ledaren här. Kritiken mot Bo Hejlskov Elvén skiner lite lätt igenom i artikeln. Man tror helt enkelt inte helt på vad psykologen Hejlskov predikar runt om i landet för lärare och andra människor som arbetar med människor i beroende.

Jag kan förstå att man som journalist tänker att jag som lärare vill ha redskap för att stoppa jobbiga situationer när de uppkommer i mitt klassrum. Att jag behöver konsekvenser! Men konsekvensbemötande fungerar bara på elever som klarar av att tänka, inte bara i nutid och dåtid, men framförallt i framtid. Därför är konsekvenspedagogik värdelös. De elever som vi uppfinner konsekvenserna för - klarar inte av/har inte förmåga att förstå konsekvenserna.

Konsekvensbemötande är det enklaste sättet att bedriva pedagogik på. I sin sämsta form kan man också kalla det för …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…