Fortsätt till huvudinnehåll

Om varför skolor med specialkunskap behövs

Jag gick på semester förra helgen. I lagom tid innan semestern startade kom Skolinspektionens rapport över den skola jag kämpat på i ett år. Kämpat för att så mycket var så fel när skolan startades. Fortsatte kämpa när jag egentligen skulle gett upp - för att jag vet att eleverna som går på skolan behöver en skola som den skola vi är på väg att bli.

Skolinspektionen har granskat skolan och från att ha haft 39!!!! bitar som måste åtgärdas i slutet av förra terminen (du förstår varför det kunde kännas frestande att hoppa av skojobbet?!), så är vi nu nere i tre punkter, vilket ju känns fantastiskt. 

Jag vill att den skolan jag jobbar på ska bli en skola som den man visar på Utbildningsradion till hösten. Jag vet att sådana skolor behövs. Alla barn kan inte inkluderas just för att den kunskap som man på Lunaskolan har inte går att hitta på alla skolor. Jag vet också att skolor som Lunaskolan behövs för att alla barn och ungdomar inte mår bra att gå i "vanliga" grundskolor där merparten av eleverna är just "majoritetsbarn". 

Förr, innan jag har den kunskap jag har nu så trodde jag att det bästa var för i stort sett alla elever (utom de elever jag undervisade under några år, som satt i permobil och kommunicerade med hjälp av bliss och som behövde hjälp med i stort sett allt, där vanliga grundskolor inte har de praktiska möjligheterna att ta emot eleven) att få gå inkluderade i den vanliga skolan. Framförallt för att få chans att leva ett vanligt liv som vuxna för att man skrubbats och pressats mot "majoritetsbarn". Att man liksom skulle trääääna sig till att bli som alla andra... 

Nu tror jag, tvärtom att det kan vara så att man behöver gå i en skola där kunskap och bemötande finns, där ifrågasättande saknas och där man kan spegla sig mot andra, som känns som de förstår, för att kunna växa till en vuxen människa utan allt för många pålagringar. Att man när man är vuxen istället har möjlighet och styrka att välja till eller välja bort allt det där som vi tvingar på barn med npfsvårigheter när vi tvunget ska inkluderade dem i "vanliga" grundksolor. 

Till hösten ska jag fortsätta arbeta, kämpa för att den skolan jag jobbar på ska bli en skola där ungdomar som behöver få stöd, hjälp och förståelse för deras unika sätt att tänka och vara - ska få det. Det är alla barns rättigheter!

Glad sommar. Här kan du se ett klipp av filmen som kommer till hösten. 
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…