Skynda lagom
Tänk dig en strand. Du är ett barn. Du står 50 meter ut i vattnet. Mellan dig och stranden finns 100 stenar. Varje sten, eller åtminstone de flesta stenar måste du hoppa på innan du kan komma upp på stranden. Ibland måste du hoppa sidledes, ibland fram ibland tillbaka. Alla stenar, eller nästan alla stenar behöver du hoppa upp på, hoppa vidare ifrån, innan du kan nå stranden.
Stranden är förväntningarna som ställs på dig som barn just där du befinner dig, en den ålder du är i - inte i den ålder du bär inom dig. Stenarna är delmål du behöver uppnå för att nå stranden.
Stranden är en utopi för många barn, ungdomar, vuxna. Du svävar fritt. Du hör inte till särskolan, men du har ingen given plats i den vanliga grundskolan för du gör saker annorlunda. Du utvecklas i en annan fart. På stranden eller väldigt nära stranden på en sten, står "Tommy-och Annikabarnen", barnen som gör mycket "rätt". Några av dem behöver hoppa på några stenar för att nå stranden, men stranden är gripbar, möjlig att nå för dem.
Du står 50 meter ut. Du har 100 stenar som du måste hoppa på för att nå stranden. Man kan bli trött för mindre...
Utan att vilja och utan att vara medvetna om det jämför vi alldeles för mycket och alldeles för ofta barnen ute i vattnet med barnen på stranden. När barnet i vattnet hoppat upp på en sten, tillskansat sig en ny kunskap eller förmåga har vi så bråttom att få barnet till nästa sten att barnet och vi runt det sällan hinner njuta av det som just blev så bra.
Tänk, ett barn har precis hoppas upp på stenen "äta mat tillsammans med de andra barnen i matsalen" och inte hinner vi njuta av det för barnet ska nu också äta all mat som serveras i matsalen.
eller
ett barn har precis börjat skriva små, små texter på datorn, men inte nöjer vi oss med det för då vill vi genast att texten ska vara rättstavad in i minsta stavelse.
Vi har så bråttom att få barnet över stenarna att vi alldeles för ofta stjälper tillbaka barnet i vattnet igen. En gång orkar man kravla sig upp på stenen, balansera, hoppa vidare, kanske två och tre gånger också. Sedan orkar man inte. Man ger upp. Ligger kvar, kommer inte iväg, drunknar.
Skynda lagom.
Njut de steg som barnet tar.
Jämför inte med andra.
Jämför barnet med barnet och dess förmågor och framsteg.
Skriv upp för att minnas.
Låt barnet hinna njuta när det lyckas!
Skynda lagom!
Stranden är förväntningarna som ställs på dig som barn just där du befinner dig, en den ålder du är i - inte i den ålder du bär inom dig. Stenarna är delmål du behöver uppnå för att nå stranden.
Stranden är en utopi för många barn, ungdomar, vuxna. Du svävar fritt. Du hör inte till särskolan, men du har ingen given plats i den vanliga grundskolan för du gör saker annorlunda. Du utvecklas i en annan fart. På stranden eller väldigt nära stranden på en sten, står "Tommy-och Annikabarnen", barnen som gör mycket "rätt". Några av dem behöver hoppa på några stenar för att nå stranden, men stranden är gripbar, möjlig att nå för dem.
Du står 50 meter ut. Du har 100 stenar som du måste hoppa på för att nå stranden. Man kan bli trött för mindre...
Utan att vilja och utan att vara medvetna om det jämför vi alldeles för mycket och alldeles för ofta barnen ute i vattnet med barnen på stranden. När barnet i vattnet hoppat upp på en sten, tillskansat sig en ny kunskap eller förmåga har vi så bråttom att få barnet till nästa sten att barnet och vi runt det sällan hinner njuta av det som just blev så bra.
Tänk, ett barn har precis hoppas upp på stenen "äta mat tillsammans med de andra barnen i matsalen" och inte hinner vi njuta av det för barnet ska nu också äta all mat som serveras i matsalen.
eller
ett barn har precis börjat skriva små, små texter på datorn, men inte nöjer vi oss med det för då vill vi genast att texten ska vara rättstavad in i minsta stavelse.
Vi har så bråttom att få barnet över stenarna att vi alldeles för ofta stjälper tillbaka barnet i vattnet igen. En gång orkar man kravla sig upp på stenen, balansera, hoppa vidare, kanske två och tre gånger också. Sedan orkar man inte. Man ger upp. Ligger kvar, kommer inte iväg, drunknar.
Skynda lagom.
Njut de steg som barnet tar.
Jämför inte med andra.
Jämför barnet med barnet och dess förmågor och framsteg.
Skriv upp för att minnas.
Låt barnet hinna njuta när det lyckas!
Skynda lagom!
Kommentarer