måndag 14 april 2014

Olika tankar om olika svårigheter


Ganska ofta skriver och pratar jag om hur bra det är att få en utredning som beskriver vad som är svårt för en människa - när en människa upplever sig ha svårigheter. Att det är bra att få en diagnos som talar om för personen som har svårigheterna och människorna runt den vad som är svårt så att man kan sätta in medicin (för dem som behöver), hjälpmedel, stöd och förståelse bland annat. 

Det är så, ska vi säga, "lustigt" att detta och liknande inlägg alltid drar till sig människor som genast vill skrika ut saker om adhd. Som att adhd (och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) inte finns, att de är överdiagnostiserade,  å ena sidan eller att man gömmer sig bakom dem - å andra sidan.

Jag har därför i dagens inlägg valt att klippa in två kommentarer jag fått på facebook angående diagnos av funktionsnedsättningar inom npf-området. Här kommer de: 


1 "Forskare har rönt att dessa sjukdomar har ökat genom utsläpp, radon, och alla andra miljögifter som människan har utsätts för!!!"

Och här: 

2 "Det intressanta i artikeln är detta: Barn födda sent på året löper en kraftigt högre risk att få en adhd-diagnos än barn födda tidigt på året. Det visar nu för första gången statistik som Socialstyrelsen tagit fram åt DN. Titta på bilden så ser du vad det innebär. Barn födda i december får ADHD-diagnos cirka 35% oftare än barn födda i januari. Som artikeln påpekar så handlar det då om att barn födda i december börjar skolan (nästan) ett år tidigare än de födda i januari. Därför får fler barn födda i december ADHD-diagnos."


Idag tänkte jag resonera kring dessa kommentarer här på min blogg. 

Eller, till kommenterare nummer "1" tänkte jag faktiskt bara säga: Och...!!!?? Vad har det med att det är bra att få en diagnos, ett namn, en förståelse på sin funktionsnesättninga att göra?

Ibland blir jag bara så trött... Varför kan inte adhd och andra npf få samma behandling, förståelse och status som andra funktionsnedsättningar/sjukdomar. Att det ska vara så förbaskat svårt att acceptera och förstå funktionsnedsättningar som sitter i den övre delen av vår kropp. 

Till kommenterare nummer "2" vill jag säga: Du skriver att barn som är födda sent på året "löper en kraftig högre risk att få en adhd-diagnos än barn födda tidigt på året". (Jag vet att du hänvisar till den forskning som skapade debatt för drygt ett år sedan. Det var då det senaste stora mediadrevet "mot" adhd inträffade. Intervallet där adhd-diagnos, människor med adhd och människor som jobbar med att forska kring adhd "pucklas på" ligger på runt ett år så det är nog snart dags igen... ). 

Nåväl. 

Du skriver som sagt "risk". Och jag tänker att om det varit tal om en astmadiagnos så hade det inte varit tal om "risk att få diagnos", snarare "risk att få astma". Ingen ifrågasätter nämligen den diagnosen. Fast det är samma sak där. Barn som föds under vissa månader av ett år "löper högre risk att DRABBAS av en astmadiagnos". 

Alltså...

Man "drabbas" inte av diagnosen - man har svårigheter. De gör (om man har tur) att man får en utredning där utbildade läkare, specialister, kommer fram till att du har en diagnos - astma eller adhd - beroende på vad du har för svårigheter, liksom. 

Svårare än så är det inte. 

Du kan få en diagnos för att du har misstänkt "barnastma" - den diagnosen tas bort om/när du inte längre har symtom på barnastma, några år senare. 

SAMMA SAK ÄR DET MED ADHD. 

Du har liksom diagnosen när du uppvisar symtom på svårigheter inom npf-området. Diagnosen är inte statisk. När du inte uppvisar symtom på adhd - då kan du göra en ny utredning och då kan det visa sig att du inte har någon diagnos längre. Det händer, men inte så ofta. För de flesta som har svårigheter inom det neurpsykatriska området får tyvärr leva med dem hela livet, vilket för många kan kännas mycket betungande. 

Själv ska jag fortsätta att njuta av påsklovet tillsammans med familjen. Ha en skön måndag!

1 kommentar:

Anna Cecilia Filipovic sa...

Personligen tror jag att alla människor är olika. Visst finns det psykiska sjukdomar, men många av de diagnoser som idag blivit så aktuella, de tror jag är normala skillnader i människors olika sätt att vara.
Diagnoserna är viktiga för att legalisera varje individs rätt att få vara sig själv, men skall definitivt inte användas för att stämpla någon eller för någon typ av klassificering.
Vissa människor är mer inbundna och stänger ute världen och andra tar in hela världen och blir extremt trötta och utslitna av det.
I Jungs värld skulle det ev. ha kallats introvert och extravert, med följande förklaring på de 16 olika personlighetstyper som han grovt delade upp människor i.
Vi är olika och ADHD, ADD, Aspberger, Bipolär, Borderline o.s.v. känns oväsentligt i den mening att vi alla är människor, och alla lika - alla olika, och just så ska det vara!! Annars skulle det inte fungera...

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...