Fortsätt till huvudinnehåll

Mina tankar


En mamma skrev så här på min blogg häromdagen:
Mina tankar kretsar ständigt kring hur val av gymnasieskola ska bli rätt efter grundskolan. Har en dotter m autism och ADD som går i åk 8. Vilka funderingar har du kring detta?

När min dotter fick diagnosen add för många år sedan gick hon i fjärde klass. En av de första personerna jag pratade med efter att vi fått reda på diagnosen sa "bara hon tar sig genom grundskolan så brukar det gå bra". Jag förstod det inte då, men ju längre jag jobbar inom området neuropsykiatri, ju mer sant blir uttrycket. 
Grundskolan är för många elever med npf en riktig mangel, en plats för misslyckande, en själsdödare. Jag tycker inte om att skriva det, men jag tycker att jag måste skriva det jag ser och upplever. (För några elever med npf fungerar grundskolan bra, men det beror på många parametrar om det ska göra det bland annat, vilken typ av diagnos man har, om man har sociala färdigheter, om man har föräldrar som kan hjälpa en, om man har en skola, rektor, lärare och andra vuxna som kan hjälpa och om man har klasskamrater och klasskamraters föräldrar som accepterar, respekterar och bjuder in. Det är mycket som ska klaffa för att skoltiden ska fungera och tyvärr fungerar sällan alla nämnda delar riktigt bra).
Varför är det så, kan man ju undra?
I grundskolan finns en läroplan för grundskoleelever. Det är ämnen som man ska ta sig igenom, samma ämnen för alla, för alla barns rätt till lika utbildning. Just denna del av grundskolan som är till för att hjälpa alla elever, se till att de får en likvärdig utbildning sätter alldeles för ofta käppar i hjulet för just de barn som behöver mest stöd. 
När eleven sedan ska ta klivet ut till gymnasiet har man, vare sig man har goda eller dåliga erfarenheter av grundskolan, chans att välja utbildning som tilltalar ens intressen och utbildning där man kan få träffa ungdomar som tänker som man själv och som också har erfarenheter av att ha känt sig utanför och att ha känt det som om man aldrig hunnit med eller gjort tillräckligt mycket. 
Det blev ett långt svar på en ganska kort fråga, men det jag vill säga till dig, mamman som skrev frågan till mig och alla andra som har barn med npfsvårigheter som fortfarande går i grundskolan är nog bara säga att försök hitta en gymnasieskola som har en linje som ditt barn verkligen vill gå på, fråga om de kan tillrättalägga i tider och anpassningar. Gymnasietiden har förutsättningar för att bli en riktigt bra tid för ditt barn om hen hittar en linje hen är intresserad av, med likasinnade klasskamrater, där ämnena intresserar och där man också kan läsa i långsammare takt om man behöver. (här kan du söka på specialskolor i landet).
Lycka till.


Kommentarer

Monica sa…
Tyvärr är vi nog undantaget som bekräftar regeln, för sen sonen började gymnasiet i höstas har ingenting blivit rätt.
Det var tråkigt att höra. Kanske behöver ni pröva en annan linje eller en annan skola. Det är som du säger, inte alla som det fungerar för tyvärr.
I det tysta sa…
Tyvärr är nog även vi undantaget.
Vår son går ut första året på gymnasiet nu till sommaren. Trots att rektor och lärare har varoit med på tåget sen början har det varit ett otroligt tufft år för sonen.
Med ett tempo som har varit bra mycket högre än vad grundskolan erbjöd. Mycket mera studier på eget ansvar eller i grupp. Lektioner som har ställts in lite nu och då. Oförberedda håltimmar och sovmorgnar osm åplötsligt dyker upp. Schemaändringar som helt enkelt har gjort dagarna väldigt otrygga.
Vi kämpar vidare och hoppas att vår kille håller hela ettan ut. Sen får vi se hur vi går vidare.

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

"Bakbind inte lärarna"

På GP´s ledarsida skriver man idag att lärare måste få möjlighet att ta ut stökiga elever ur klassrummet. Att man, som man gör i England måste ha mer konsekvenser att ta till i skolans värld. Läs ledaren här. Kritiken mot Bo Hejlskov Elvén skiner lite lätt igenom i artikeln. Man tror helt enkelt inte helt på vad psykologen Hejlskov predikar runt om i landet för lärare och andra människor som arbetar med människor i beroende.

Jag kan förstå att man som journalist tänker att jag som lärare vill ha redskap för att stoppa jobbiga situationer när de uppkommer i mitt klassrum. Att jag behöver konsekvenser! Men konsekvensbemötande fungerar bara på elever som klarar av att tänka, inte bara i nutid och dåtid, men framförallt i framtid. Därför är konsekvenspedagogik värdelös. De elever som vi uppfinner konsekvenserna för - klarar inte av/har inte förmåga att förstå konsekvenserna.

Konsekvensbemötande är det enklaste sättet att bedriva pedagogik på. I sin sämsta form kan man också kalla det för …

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…