Fortsätt till huvudinnehåll

Vad ska jag göra, då?


I två veckor har jag, min man och två av våra fyra barn kuskat runt i Europa. Man lär sig mycket. Man upplever mycket. Vi har haft två fantastiska veckor, men en gång blev min son väldigt upprörd. Vi satt på en restaurang i en Tjeckisk stad. Två mammor och två barn satt vid ett bord och åt lunch bredvid oss.

- Såg ni, hon slog flickan, sa sonen plötsligt.

Jag och min man vände oss om och kunde konstatera att mamman förmodligen blivit arg och "bestraffat" sin dotter för att flickan råkat spilla ut sitt vattenglas. Att slå ett barn är barnmisshandel i Sverige och förbjudet. Ändå förkommer det oftare än vi förstår både utomlands och i Sverige.

Förmodligen hade mamman som smiskade sin dotters hand blivit väldigt förvånad om någon smiskade till henne den gång hon spiller vatten från ett vattenglas, men det tänkte hon nog inte på.

Min son blev upprörd, men jag kände inte att jag kunde bryta in. Jag kunde bara försöka förklara att man inte olika länder ser olika på barnuppfostran.

Idag var jag och min man och handlade mat i en affär. Efter några minuter kom vi ikapp en pappa och hans två söner. Efter det följdes vi liksom åt i affären. Fem minuter tog det nog ungefär innan vi kom till kassan och kunde betala. Under de fem minuterna sa pappan hundra gånger (kändes det som i alla fall) olika saker som barnen inte skulle göra, inte fick göra, inte, skulle sluta med på en gång o s v.

Men barn kan inte veta hur det ska göra "rätt" bara för att vi säger till dem vad de inte får göra. Vi måste ge dem alternativ att göra rätt (och så finns det ju många sätt man kan göra rätt på också...). Lika lite, eller ännu mindre än vi vuxna, mamman som smiskade sin dotters hand, pappan som klagade så mycket på sina söner, eller jag för den delen kan förstå hur vi ska göra rätt om vi bara får reda på vad vi gör fel. Ändå gör vi så väldigt ofta, vi klagar och gnäller utan att ge alternativ. Det gör ingen gladare eller gör inte att någon lyckas bättre, faktiskt, bara sämre.

Tänk själv, man säger;
- Du sjunger falskt - gör det att du vet hur du ska sjunga "rent"?
- Oh, nu kommer du försent till skolan idag igen - gör det att du vet hur du ska komma i tid?
- Sluta genast med det - gör det att du klarar av att sluta om du inte vet vad du ska göra istället?


Ett barn som gör "fel" behöver inte, ska inte bestraffas för det, men ska hjälpas att hitta ett sätt att göra rätt nästa gång. Ett barn som råkar spilla ett glas ska inte bestraffas, men få ett nytt glas som står stadigare och längre från kanten så att inte glaset råkar åka i backen. Ett barn som är rastlöst och stökigt i affären blir inte mindre rastlöst av att vi säer "nej" och "inte" mer och mer högt. Det är vi vuxna som ska vara de kloka och därför måste vi ge barnen alternativ istället för att säga vad de inte får göra. Det gäller i skolan och det gäller i hemmet. Det gäller för barn med diagnoser och andra svårigheter, men det gäller också för barn utan diagnoser och större svårigheter!




Härligt att vara på semester, men härligt att vara hemma igen, förresten!
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…