Fortsätt till huvudinnehåll

Fina Molly som hjälpte mig att orka

I förrgår var jag i Trelleborg och höll en föreläsning om ADD. Jag tar ibland ledigt från mitt lärarjobb för att åka ut och prata med föräldrar, lärare och andra människor som vill veta mer om barn och ungdomar med npf. Det var en väldigt trevlig kväll. Det var inte så många i publiken, men det hade nog lite att göra med att Annika Österberg var i staden och föreläste i en annan lokal, samma kväll.

En mamma som var mitt i det jobbiga med skola, barn och liv där inte allt går ihop, ställde en fråga. Mamman levde i en vardag som var jobbigt, mest på grund av att kunskapen inte är tillräcklig kring hennes barn, men också för att det faktiskt är väldigt svårt att få det att fungera när det just är svårigheterna som ju gör mycket så svårt. Mamman räckte upp handen och frågade mig om jag inte var bitter då jag precis berättat om all mobbning och ifrågasättande som min dotter och vi, hennes familj levde med under så många år. Mitt svar till henne var att jag inte är det. Jag har varit det. Många timmar har gått åt till att vara arg och bitter. Det måste få ta tid att läka, men man måste sträva efter att läka. Bitterheten tar bara energi från dig, som du inte har. Bitterheten är en slags fiende som gör dig svag. Att bli arg för orättvisor måste man få bli. Att bli bitter efter att ha varit "misshandlad" är inte konstigt att man blir, men för din egen skull behöver du jobba med dina tankar för att slippa gå och vara bitter. Ingen tjänar på att du är bitter och allra minst du. Jag fick stor hjälp att bli av med min bitterhet av tiden och av den kbt-utbildning som jag gick för några år sedan. Att träna tankarna, precis som man tränar sin kropp är viktigt för att orka, speciellt när man måste orka mer än många andra.

Igår på väg hem från Trelleborg fick jag reda på att vår fina, lilla, snälla hund - Molly fick somna in hos veterinären. Hon blev hastigt sjuk natten mellan måndag och tisdag. Min man fick ta henne till veterinären som tog beslutet. Vi har gråtit här. Den hunden, vår Molly var mitt stora stöd när livet var som svartast för min dotter. Jag gick i skogen och fick energi av den när all energi gick åt till att få min dotter att överleva. Min hund hade så lätt för sig, så lätt för sociala kontakter. Det gjorde att jag, när jag kände mig som sämst, när jag ansågs som en dålig mamma av så många runt mig, ändå hade en punkt i tillvaron då jag fick vara bra, nämligen som hundägare.

Det är så orättvist egentligen. När man får ett barn/en hund som har lätt för sociala kontakter och lätt för att göra det som man förväntar sig av den - då anses man som en bra förälder/bra matte. Men när man kämpar som en gnu för att få livet att fungera, men det ändå inte gör det bara för att barnet/hunden, eller man själv har svårigheter inom det sociala området och/eller svårigheter i det som man förväntas kunna i skolan - då anses man som en dålig förälder/dålig matte.

Vår Molly gjorde att jag orkade hålla huvudet ovan vattenlinjen och fortsätta kämpa, när jag egentligen inte orkade. Det var en fantastisk hund, vår Molly.

Molly i sitt rätta element, ovanför eller helst, i vattnet.

Försök att inte bli bitter, även om du har all rätt att bli det, både som lärare och som förälder eller elev. Ingen tjänar på det, allra minst du själv!
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…