Fortsätt till huvudinnehåll

Sluta demonstrera - börja demonstrera!

Jag vaknade av fågelsång mitt i natten. Jag kunde inte somna om, fåglarna sjöng så högt. Mitt i natten. Fåglar har i hela mitt liv sjungit på våren och på sommaren, inte på vintern. En vän postade ett inlägg på Facebook igår. En fjäril hade flugit förbi henne när hon satt utomhus en stund i solen. På Aktuellt har de ett inslag om att alla svampplockare kan passa på att plocka ett tag till - skogen är fortfarande full av ätbara svampar.

99 av 100 klimatforskare (eller är det fler) är eniga. Vi människor påverkar jordens klimat. Ändå gör vi inget. Vi fortsätter göra de saker som vi tycker är viktiga för oss, just nu. Ingen tanke på kommande generationer.

I lördags var det stor demonstration i Göteborg, mot Västlänken och mot trängselskatt. Människor vill  kunna åka bil som de "alltid" gjort, utan att behöva betala trängselskatt. Jag kan konstatera att det är synnerligen få barn med i tåget som demonstrerar mot att man inte kan åka billigare med sin bil och mot att man vill gräva upp under Göteborg för att göra möjligt för fler tåg att komma och gå till Göteborg. Nästan inga barn går, som sagt, med i tåget. Mest är det gamla pensionärer, en och annan ung, yngre, medelålders, men mest äldre. "Grinig gubbe", "besvärlig" står det bland annat på deras västar.



Jag tycker det är dags att vi människor, du och jag och alla demonstranter på Götaplatsen i Göteborg i lördags börjar ta ett personligt ansvar för att våra, mina, dina och deras efterlevande, barn, barnbarn och barnbarnbarn ska kunna leva på jorden också. Det är dags att vi börjar ifrågasätta vår livsstil. Sluta tävla om vem som har mest. Börjar nöja oss med resor som inte går runt jorden jämt. Tar vårt ansvar. Som de vuxna vi är. Fortsätter demonstrera, men för våra efterkommandes skull, inte för vår egen bekvämlighet. Fortsätter demonstrera mot politikerna i alla länder för att få dem att börja ta ansvar för våra efterkommande skull.

Vad tycker du?
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…