Fortsätt till huvudinnehåll

Sluta demonstrera - börja demonstrera!

Jag vaknade av fågelsång mitt i natten. Jag kunde inte somna om, fåglarna sjöng så högt. Mitt i natten. Fåglar har i hela mitt liv sjungit på våren och på sommaren, inte på vintern. En vän postade ett inlägg på Facebook igår. En fjäril hade flugit förbi henne när hon satt utomhus en stund i solen. På Aktuellt har de ett inslag om att alla svampplockare kan passa på att plocka ett tag till - skogen är fortfarande full av ätbara svampar.

99 av 100 klimatforskare (eller är det fler) är eniga. Vi människor påverkar jordens klimat. Ändå gör vi inget. Vi fortsätter göra de saker som vi tycker är viktiga för oss, just nu. Ingen tanke på kommande generationer.

I lördags var det stor demonstration i Göteborg, mot Västlänken och mot trängselskatt. Människor vill  kunna åka bil som de "alltid" gjort, utan att behöva betala trängselskatt. Jag kan konstatera att det är synnerligen få barn med i tåget som demonstrerar mot att man inte kan åka billigare med sin bil och mot att man vill gräva upp under Göteborg för att göra möjligt för fler tåg att komma och gå till Göteborg. Nästan inga barn går, som sagt, med i tåget. Mest är det gamla pensionärer, en och annan ung, yngre, medelålders, men mest äldre. "Grinig gubbe", "besvärlig" står det bland annat på deras västar.



Jag tycker det är dags att vi människor, du och jag och alla demonstranter på Götaplatsen i Göteborg i lördags börjar ta ett personligt ansvar för att våra, mina, dina och deras efterlevande, barn, barnbarn och barnbarnbarn ska kunna leva på jorden också. Det är dags att vi börjar ifrågasätta vår livsstil. Sluta tävla om vem som har mest. Börjar nöja oss med resor som inte går runt jorden jämt. Tar vårt ansvar. Som de vuxna vi är. Fortsätter demonstrera, men för våra efterkommandes skull, inte för vår egen bekvämlighet. Fortsätter demonstrera mot politikerna i alla länder för att få dem att börja ta ansvar för våra efterkommande skull.

Vad tycker du?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

"Bakbind inte lärarna"

På GP´s ledarsida skriver man idag att lärare måste få möjlighet att ta ut stökiga elever ur klassrummet. Att man, som man gör i England måste ha mer konsekvenser att ta till i skolans värld. Läs ledaren här. Kritiken mot Bo Hejlskov Elvén skiner lite lätt igenom i artikeln. Man tror helt enkelt inte helt på vad psykologen Hejlskov predikar runt om i landet för lärare och andra människor som arbetar med människor i beroende.

Jag kan förstå att man som journalist tänker att jag som lärare vill ha redskap för att stoppa jobbiga situationer när de uppkommer i mitt klassrum. Att jag behöver konsekvenser! Men konsekvensbemötande fungerar bara på elever som klarar av att tänka, inte bara i nutid och dåtid, men framförallt i framtid. Därför är konsekvenspedagogik värdelös. De elever som vi uppfinner konsekvenserna för - klarar inte av/har inte förmåga att förstå konsekvenserna.

Konsekvensbemötande är det enklaste sättet att bedriva pedagogik på. I sin sämsta form kan man också kalla det för …

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…