Fortsätt till huvudinnehåll

Om slarvighet och om Friendsdagen i Göteborg

I tisdags höll Friends en heldagskonferens i Göteborg som handlade om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och mobbning. Jag var med och föreläste om bemötande och strategier kring eleverna. Det var en riktigt trevlig dag.

En annan dag, för något år sedan satt jag med på ett möte angående ett barn, en elev. Vi pratade om barnet, om eleven, om hens svårigheter. -

- Det är svårt att förstå att hen har det så svårt, trots att hen får så mycket hjälp av er hemma och er i skolan, sa en av deltagarna på mötet.

- Hen ansträngde ju sig inte för att skriva fint även om jag tittade på, hen skrev slarvigt, hen satt lite slarvigt, hen tjattrade med andra sa en annan.

Slarvigt, tjattra?

Det var det som var två av svårigheterna hos eleven, finmotoriken och förmågan att koncentrera sig.

- Hen skriver INTE slarvigt. Hen KAN inte skriva "snyggare", fast hen gärna skulle vilja kunna det, försökte jag säga.

Det är ju så att "värdeladdade" ord skvallrar lite om vad vi tänker. Istället för att säga att någon som har svårt med finmotoriken, "skriver slarvigt". Kan man säga; "hen har svårt med finmotoriken för man kan se att hen har svårt att forma bokstäver som de flesta barn i hens ålder klarar av".

När någon har svårt att sitta still, med rak rygg och hela tiden måste prata med någon så kan man ju i stället säga att; "hen har svårt att koncentrera sig och kanske är det därför hen inte kan sitta still och vara koncentrerad på sina uppgifter istället för att prata med de andra i rummet".

Det är skönt att de flesta som är "proffs" inom npf-området inte tänker som specialpedagogen på utredningsenheten..

"Jojje", grundare till "UnderbaraAdhd" var en av talarna under dagen. Trångt var det också. 150 personer inrymda i en lokal som kändes som om den var "knökfull" redan efter att 80 personer passerade genom dörrarna...

De pedagoger och kuratorer som jag träffade i tisdags då jag föreläste om bemötande och arbete mot mobbning kring elever med npf talar sitt tydliga språk. Det finns så många dedikerade människor som verkligen vill hjälpa och stödja elever i svårigheter. Det är bra. Det är fantastiskt bra!. Vi måste fortsätta att stödja varandra, att tro på att de andra, de som inte är jag, också försöker göra sitt bästa. De är inte slarviga, de "tjattrar" inte. De gör sitt bästa, men det blir fel ibland.
Och så måste vi förstå att vi inte alltid förstår...
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…