Om skillnader när man har och inte har npf

Jag gör en powerpoint till föreläsningen på tisdag om npf och mobbning för föreningen Friends här i Göteborg. (Föreläsningen är fulltecknad vilket är fantastiskt roligt). Jag ska ha med lite resultat från den undersökning jag gjorde bland 300 föräldrar (150 föräldrar till barn med npf-diagnoser och 150 föräldrar som hade barn utan diagnoser) under min föreläsning, tänkte jag, eftersom siffrorna talar sitt tydliga språk. Det finns mycket som blir bättre hela tiden, men det är så mycket som är så svårt att lösa. Att man blir medveten om det är steg ett. Att man förstår det är steg två. Att man vidtar åtgärder mot/för det är steg tre.

I min undersökning ställde jag 15 påståenden till föräldrarna. De kunde välja på fem alternativ, från "instämmer helt" till "instämmer inte alls". Nedan har jag tagit med de siffror som jag fick fram (som stämmer väl överens med andra undersökningar i samma område). Jag har låtit siffran för "instämmer helt" vara med här eftersom det blir mest intressant då. Siffra ett är föräldrar till barn med adhd, add, autism och aspergers. Siffra nummer två är för kontrollgruppen föräldrar med barn utan diagnos).


Påstående                                       Föräldrar till barn med npf           Föräldrar till barn utan npf

"Mitt barn trivs i skolan"                              33%                                            68%
"Mitt barn har vänner i klassen"                   28%                                            78%
"Mitt barn är/har varit mobbad i skolan)      24%                                             7%

"Mitt barns skolsituation har någon gång
 påverkat min hälsa negativt"                       68%                                            11%
"Min familj har många vänner"                   16%                                            58%

"Mitt barn har vänner som hon/han
 träffar på fritiden"                                        22%                                           72%
"Mitt barn sitter mest framför datorn
 och/eller tvn på sin fritid"                            35%                                            6%

"Vi får det stöd vi behöver från skola,
 kommun, samhälle"                                     5%                                            51%
"Jag är nöjd med livet vi lever"                    9%                                            61%

Grupperna har svarat väldigt olika på de olika påståendena. 150 föräldrar i varje grupp. Så ser det ut. Dags att inse det! Dags att göra något åt det!


(Ovanstående siffror samt fler siffror och djupintervjuer med 12 föräldrar till barn med npf-diagnoser finns att läsa i min bok "Man dör inte, men man blir en ganska knäckt människa").