måndag 1 juni 2015

Robotar misstolkar inte

För några veckor sedan var jag och några kollegor på "Särskolans rikskonferens" i Malmö. Vi fick, bland mycket annat, ett par föreläsningar kring robotar och deras lämplighet i undervisningen kring elever med utvecklingsstörning och autism (kanske framförallt autism egentligen). Jag har funderat på det där med robotar i undervisningen en del.

Jag tänker att robotar har en mycket stark fördel framför människor för personer som har svårt att läsa av koder, som har svårt att tolka osynligt språk och som suger åt sig starka känslor från sin omgivning som svampar. Robotar blir nämligen aldrig aldrig arga. De ger samma signaler varje gång. Signaler som är lätta att tolka och de kan ställas in på att alltid vara förlåtande, inte dömande.

Vikten av att ge tydliga signaler som lärare och vikten av att inte bli arg påminns jag av dagligen.

Ibland kan elever (och kollegor också för den delen:) göra saker som vid första anblicken kan synas väldigt dumt, elakt, provocerande, irriterande o s v. Men om jag lutar mig tillbaka, andas några gånger, funderar ett varv till och sedan tar reda på vad anledningen är till att eleven gjorde/gör som den gör så blir alltid svaret, jo, faktiskt alltid har jag upptäckt, att den inte kunde annat, att hen tolkade fel, att hen inte förstod, att hen reagerade instinktivt, att jag eller någon annan gav signaler som var svåra att tolka.

Robotar tolkar aldrig, dömmer aldrig. Om vi vuxna blev lite mer vuxna och lite mer "robotaktiga" i vårt bemötande av barn och ungdomar med autism/adhd - då hade vi blivit lika lätta att ha att göra med som robotar...



Inga kommentarer:

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...