måndag 7 november 2011

Bra saker kommer i klump

Herregud vilken underbar morgon! Penicillinet har knippsat till de där små, elaka bakterierna som invaderaderade min kropp för ett par veckor sedan och jag är näst intill hostfri idag! Därför kunde jag ta hundarna på första långa skogspromenaden på två veckor i morse. Innan dess körde jag dottern till hennes praoplats. En 4H-gård i närheten av Göteborg där dottern och jag "jobbade" varje lördag under en ganska lång period. Nu var det oerhört kul att träffa de som jobbar där och hälsa på djuren igen. Dottern sken som en sol när jag lämnade henne. På gården har min dotter ingen upplevelse av att vara annorlunda, uppleva något som hindrar henne eller känna sig utanför. Allt behärskar hon och därför känner hon ingen oro inför praon.

Jag tänkte på hur olika det är för mina två yngsta barn. Lillagubben rann ur sängen när jag väckte honom i morse. Yrvaken stod han och balanserade på ett ben i sina försök att få in benet i byxan. Han lyckades ganska snart och sömndrucket gick han ut för att äta frukost. Det är en vanlig måndagsmorgon. Ändå kommer han upp utan problem. Min dotter kom upp utan problem idag också (efter den vanliga frukosten i sängen), vi kom i tid, hon var glad, men det beror så oerhört mycket på att det hon skulle göra under dagen startade hennes motor.

HON ÄR INTE LATARE ÄN SIN BROR, MEN H ON SAKNAR EGET DRIV!

Oj då, nu tog jag visst i, stora bokstäver och utropstecken så där bara. Men det är så det ofta känns. Jag måste förklara varför min dotter inte lyckas, inte orkar för alla möjliga människor. Och även om jag förklarat så får jag tillbaka (och min dotter också så klart) att hon är lat, okoncentrerad, tjattrar, flamsar, tramsar, kan bättre etc, etc.

MEN DET ÄR JU DET SOM ÄR MIN DOTTERS FUNKTIONSNEDSÄTTNING!

Oj, nu blev det så där igen. Förlåt. Kunde inte hjälpa det.

Hörde på radion igår. Det handlade om "idrottsmän är dummare än övriga befolkningen". Vilket tema. Förstår inte att Stefan Holm och två toppidrottsmän till ställde upp på att diskutera det. I alla fall så gick frågan till Anton Hysén vem som var dum och vem som var smart av han och hans bror, Tobias Hysén. Va? Vad då dum och smart, tänker jag. En av bröderna svarar att det måste vara den andra som är dummast för han var sämst i skolan. VA? Tänker jag igen. Är det så vi mäter smarthet/dumhet (vilket hemskt ord det är också). Om man lyckas i skolan eller inte? Fast det vet jag ju redan att det är... Det finns ju så många olika typer av intelligens. "Skolintelligens" är ju bara en del av väldigt många intelligenser. Vi rangordnas där i skolan. Vi skiljs ut. Vi får lära oss om vi är "dumma" eller "smarta" i skolan. Vi bär med oss det genom livet. Snacka om att bli stämplad...

Men, det kan inte förstöra min fantastiska, nästintill hostfria morgon. Här kommer några bilder som jag tog vid åtta i morse, på 4H-gården i närheten av Göteborg. Se och njut!






1 kommentar:

mia sa...

Känner så väl igen mig i att BEHÖVA använda STORA bokstäver när man ska ursäkta sitt barn med funktionshinder....tröstlöst och energikrävande...

Kan man få ångra sig?

- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare.   - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...