En pojke som är nio år och som är ett typiskt "TommyochAnnika-barn" (ni som gått på mina föreläsningar vet vad jag menar med det, ni andra kan lyssna de första fem minutrarna på min föreläsningen i inlägget nedan så förstår ni) har fyllt i hur han trivs i skolan och vad han tycker är svårt. Det visar sig, som vid tidigare ifyllningar, att han inte tycker att något är så särskilt svårt och att han upplever sig lyckas så gott som varje dag. Extra duktig, tycker han att han är på matte. Lite mer träning, tycker han att han behöver lägga på läsningen.
 |
| Jag vet inte vad som händer med bilderna jag lägger in på jobbet, de snurrar runt och hamnar på sniskan. Hoppas ni kan läsa texten ändå. |
Jag jämför med dottern. Aj, vad ont det gör att tänka på. Många av de där ansikterna med ledsen mun blev ifyllda på den tiden hon gick på låg- och mellanstadiet. På högstadiet har man inte sådana ansikten att fylla i längre, men om man haft så hade hon, trots alla insatser som görs för henne, fyllt i en och annan ledsen mun.
Den här veckan och nästa hade det varit glada ansikten för det mesta. De här två veckorna gör hon sin prao på en 4H-gård här i Göteborgsområdet. Hon strålar på morgonen. Hon bubblar av tankar och glädje. Hon strålar på eftermiddagen och bubblar ännu mera när hon kommer hem. Det tar en timme tur och retur att köra henne en väg, men det är det verkligen värt!
Idag sa hon:
- Det är så härligt att vara på 4H-gården för här får jag vara mig själv, här behöver jag inte spela teater, här kan jag vara den jag är.
3 kommentarer:
Vad härligt med praoplatsen! Det måste vara skönt för din dotter att ha hittat något som hon mår så bra av och som ger henne så mycket. Jag förstår att du kör henne dit med glädje :)
Jag tror att många med npf har en speciell kontakt med djur och man behöver ju som sagt aldrig föreställa sig för djuren heller utan man kan bara vara sig själv.
Åh, vad glad jag blir av att läsa hur mycket din dotter trivs på sin praoplats! Det är ju precis sådär alla ska få känna, att man får vara precis som man är - och det är okej.
Vi fick en gång ett formulär med glada och ledsna gubbar som skulle fyllas i från frita om jag minns rätt. Vi har två barn med ett och ett halvt års mellanrum så de går på samma frita avd. så vi fick ett exemplar som skulle gälla för båda Det rörde sig om trivsel, kränkningar mm. Det var bara det att dottern hade glada gubbar nästan rakt över medans sonen ville fylla i ledsna gubbar på nästan alla frågor. Dottern är ett Tommy och annika barn medan sonen har npf.
Carina
Skicka en kommentar