Hemma igen efter en låååååång dag på Folkets hus. Lång i timmar. Inte på något annat sätt. Det var Björn Kadersjö först som pratade om adhd (han nämnde tyvärr inte add) och ungdomar. Spännande och intressant, men förvånansvärt mycket av det Kadersjö sa, brukar jag föreläsa om på mina lite längre föreläsningar. Sedan var det min tur och det var en härlig publik på Folkets hus idag. Åhörarna var intresserad, engagerade och skrattade mycket. Då känner jag att jag har lyckats, för man kan inte hålla på och prata elände hela tiden, det måste finnas både skratt och grått - precis som livet.
Efter min föreläsning fick jag pratat med många fantastiska människor. Många tackade för föreläsningen, många ville prata vidare. Sedan fick jag höra av en kvinna som varit och lyssnat på mig att en person bakom henne i publiken, när jag berättade att vi aldrig kom i tid till sexårsverksamheten(det gör ju min dotter fortfarande sällan till skolan), kommenterat det med "då fick de väl gå upp lite tidigare!". Tänk jag hade ju kunnat ta illa vid mig, men jag känner mest för den personens elever eller barn för säger man så kan man inte ju inte vara någon vidare förstående pedagog eller förälder...
Sedan fortsatte dagen med intressanta föreläsningar och så träffade jag några blogg- och facebookvänner. Det känns alltid så himla kul att få ett ansikte på människor man haft kontakt med.
Imorgon skall jag tilbaka. Då skall jag bara vara åhörare. Det ser jag verkligen fram emot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar