"Skolan bör vara karaktärsdanande"
Göran Hägglund säger att "skolan måste vara karaktärsdanande" i Expressen idag. Det där ordet alltså, vad jag ogillar det. "Karaktärsdanande" - "karaktär", det skuldbelägger så mycket, de stänger ute så många människor.
När jag själv gick i skolan var jag nog en sådan som Hägglund vill ha i skolan, som Hägglund hade "godkänt" som "en med god karaktär", som gjorde som lärarna ville och sa, som hade lätt för mig, som upplevdes positiv.
Men.
Alla människor har inte de där lättheterna som gör att man uppfattas som " en människa med god karaktär". Visst är det bra om skolan blir en arbetsplats för barn och unga där lugn och ro, och respekt för varandra, råder. Men då måste ju samhällets beslutsfattare ge skolans personal chans att lyckas med det. Man gör inte det genom att ge pedagoger större befogenhet att straffa barn som inte följer mallen.
Man gör det genom att göra mindre klasser, mer personal i skolan, vidarutbildning, tid till reflektion och diskussion kring vädergrund, etik och empati o s v.
Nu tar man bort personal från de flesta skolor i Sverige och istället för det vill Hägglund ge skolan mandat att straffa eleverna för att "hålla dem på plats".
Men hallå.
Jag trodde att vi kommit så långt 2011 att vi visste att straff inte löser något (eller väldigt lite) och att respekt aldrig kan bygga på rädsla.
Härmed föreslår jag att ordet "karaktärsdananade" tas bort ur Svenska Akademins Ordlista. Det är nämligen, enligt mig, Sveriges fulaste ord och slår ut folk till ingen nytta.
Karaktärsdanande, smaka på ordet. Vad säger det? Vems karaktär? Vem bestämmer vad som är bra karaktär, förresten? Olika i olika kulturer, till viss del, kan jag tänka. Karaktärsdanande... Nej, det åker fetbort, om du frågar mig!
Vad tänker du om detta och vilket är, enligt dig, svenska språkets fulaste ord?
När jag själv gick i skolan var jag nog en sådan som Hägglund vill ha i skolan, som Hägglund hade "godkänt" som "en med god karaktär", som gjorde som lärarna ville och sa, som hade lätt för mig, som upplevdes positiv.
Men.
Alla människor har inte de där lättheterna som gör att man uppfattas som " en människa med god karaktär". Visst är det bra om skolan blir en arbetsplats för barn och unga där lugn och ro, och respekt för varandra, råder. Men då måste ju samhällets beslutsfattare ge skolans personal chans att lyckas med det. Man gör inte det genom att ge pedagoger större befogenhet att straffa barn som inte följer mallen.
Man gör det genom att göra mindre klasser, mer personal i skolan, vidarutbildning, tid till reflektion och diskussion kring vädergrund, etik och empati o s v.
Nu tar man bort personal från de flesta skolor i Sverige och istället för det vill Hägglund ge skolan mandat att straffa eleverna för att "hålla dem på plats".
Men hallå.
Jag trodde att vi kommit så långt 2011 att vi visste att straff inte löser något (eller väldigt lite) och att respekt aldrig kan bygga på rädsla.
Härmed föreslår jag att ordet "karaktärsdananade" tas bort ur Svenska Akademins Ordlista. Det är nämligen, enligt mig, Sveriges fulaste ord och slår ut folk till ingen nytta.
Karaktärsdanande, smaka på ordet. Vad säger det? Vems karaktär? Vem bestämmer vad som är bra karaktär, förresten? Olika i olika kulturer, till viss del, kan jag tänka. Karaktärsdanande... Nej, det åker fetbort, om du frågar mig!
Vad tänker du om detta och vilket är, enligt dig, svenska språkets fulaste ord?
Kommentarer
Det fulaste orden för mig just nu är neuropsykologiska
funktionshinder. Önskar att det ordet inte hade behövt finnas..
Önskar dig en fin helg Malene!
MizzLiz
För min egen del är det här den sundaste nyhet jag hört på länge rörande skolan. Jag säger - Äntligen har vi öppnat dörren för att förstå att vi är mer än produkter till ett arbetsliv.
Mats