Klockan är bara drygt åtta och ändå är huset tomt så när som på mig själv och familjens två hundar. Idag, liksom alla andra vardagar väckte jag min dotter en och en halv timme innan skolan börjar. Idag, liksom alla andra vardagar serverade jag frukost på sängen till henne. Idag, liksom alla andra dagar var jag sedan inne i hennes rum för att kolla av att hon inte somnade igen, att rätt kläder fanns tillgängliga på sängen, att hon började klä på sig, att hon kom upp, att hon borstade tänderna och håret, att hon kom ut i hallen.
Idag, i motsatts till väldigt många andra vardagar gick det hela vägen ut genom ytterdörren och hon kom till skolan så hon hann vara med på idrotten nu på morgonen!
Varje vardag hoppas jag att det skall gå, samtidigt som jag är inställd på att det kraschar någonstans på vägen. Om det kraschar blir jag inte frustrerad på min dotter - det gör ingen nytta för någon, egentligen. Om det kraschar av någon anledning, till exempel smärta, ledsamnhet, trötthet, arghet, så börjar vi om igen och ser var vi hamnar. Kanske kommer hon iväg senare? Kanske är hon hemma? Vi vet aldrig, men om det fungerar och hon kommer iväg - blir vi desto gladare!
Jag brukar hänga upp morgonen på "positiva pelare" som min dotter kan stödja sig på. Det gäller att komma på något som är tillräckligt kul att tänka på så att allt det jobbiga som ofta dyker upp på morgonen inte får övertag. Jag lyckas låååångt ifrån alltid. Men. Idag lyckades det.
Jag sitter här och njuter, dricker mitt te och lyssnar på spotify. Snart skall jag gå till jobbet. Skall bara dricka klart teet. Och njuta klart!:)
Hur gör du på morgonen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
4 kommentarer:
Njuter med dig och dottern idag!!
Har ont i magen varje morron kvart i sju när det är dags att väcka barnen. Har jag tur vaknar J snabbt och lätt och har jag riktig tur får jag massera hennes fötter en stund, hon fixar oftast inte beröring alls. Har jag otur ber hon mig gå och så får jag påminna fyra gånger om att hon måste gå upp. Oftast vill hon inte äta frukost utan lägger sig i soffan och säger att hon inte mår bra. Sen lyckas jag förhoppningsvis övertala henne att klä på sig och gå iväg till skolan. Sju av tio skoldagar funkar det. Ibland lyckas jag avleda henne och få henne på gott humör med att skoja om nåt eller prata med nån kul dialekt, men ibland bara tittar hon på mig, suckar och ber mig lägga av för att jag är pinsam. Ofta kommer jag till jobb med gråten i halsen för att hon så uppenbart inte trivs med livet.
Godt å høyre, nyt det, og etterpå: nyt det litt til :-)
I år er det maken som gjer barna klar, sidan han har bil og køyrer nordover, og eg må ta buss sørover. Morgonane, med dagslyslampe og facebook til frukosten (15 - 20 min), er mine. Tida på bussen er mi, den er til lesing. Eg nyt det, så ofte eg kan.
Men også maken har bedre dagar enn før. Tolvåringen og Frøken Fem er meir samarbeidsvillige. Gode og veldig faste rutiner er nødvendig. Tilrettelegging likeså. Tolvåringen får sin medisin 06:45, og legg seg som regel til å sove ein halvtime til. Då har medisinen begynt å virke når han skal kle på seg og kome ut av dørene til 08:00. Då går det heile mykje lettare.
Derimellom kjem frukost og pakking av sekk. Frukosten får han servert på romet, sekken (mat etc.) pakkar vi (dvs som regel min mann), enn så lenge. Klede må leggast fram. Tenner pussast, etter påminning.
Det er lettast, smidigas og mest motiverande slik. Vi forsøker å få han til å gjere meir og meir av rutinene, drille det inn. Men det er gradvist og møysommeleg arbeid. Som regel fungerar det, av og til ikkje i det heile tatt.
Og når det fungerer, så er vi rørande fornøgde ;-)
Ulrika. Så ser mina morgnar precis oxå ut. Inte roligt men de dagar som blir bra från början till slut, då drar jag en lättnandes suck.
Skicka en kommentar