"Jag springer aldrig längre idag än att jag längtar till att springa imorgon"

Rubrikens citat är hämtat från Rune Larsson som förutom att han är idrottslärare sprungit i hela sitt liv. Ju längre desto bättre. En lördag kan han ta tåget till Göteborg. Bara för att få det stora nöjet att löpa 7,5 mil hem till Trollhättan...

Jag kom att tänka på intervjun jag gjorde med honom för ett par år sedan, när jag och Dottern säger hej då, nu på morgonen. "Springer aldrig längre idag än att jag längtar till att springa imorgon". Vi borde alla leva så. Vi borde alla få möjlighet att leva så. I alla fall så länge vi är barn...

Idag kom min dotter iväg till skolan nästan till tio över nio, då hon börjar på måndagar. Hon gick med glada steg iväg. Hon längtade nästan. "Längtar till imorgon". I fredags upplevde Dottern att hon blev sedd i skolan. Hon satt med några i matsalen. De pratade, hon och de andra tjejerna. Skoldagen kändes så bra att hon faktiskt tyckte det skulle bli kul att gå idag.

När ett barn skolvägrar är det inte som för Rune Larsson när han springer. Skolan upplevs så jobbig stressande, pressande, deppig, utanförskapande att man absolut inte längtar dit.

För barn med npf , som ofta styrs så mycket mer av lust-/olustkänslor är det ännu viktigare att vi strävar efter Runes citat. Dessutom borde vi sluta skuldbelägga barn som inte kommer till skolan. Vi borde sluta säga "nu har vi gjort allt för dig och ÄNDÅ gör inte du det vi kommit överens om". För när det känns som om man gjort "allt" för en elev, så har man förmodligen gjort det, fast utifrån sitt eget perspektivt. Men. Trots att man upplever att man gjort "allt" för eleven så har man kanske inte gjort rätt saker - och då hjälper det inte att man gjort "allt". Ta med eleven. Visa att ni bryr er, vill väl. Gör sedan "allt", men utifrån elevens perspektiv, så kommer det att gå bättre. Kanske inte "bra", för det är oerhört svårt att lyckas kring ett barn som har npf-svårigheter. Men "bättre" är mycket bättre än "inte alls".

Vi borde sträva efter att skolan, även för de barn som är utsatta på olika sätt, "upplevs så trevligt idag, att man längtar efter att få gå dit imorgon".

Först bättre, sedan bra.

(Snart skall jag ha möte med en förälder vars barn har diagnosen add, sedan skall jag skriva mer om exekutiva funktioner och vad man kan göra när man har svårt med just dem).