Som många av er vet sedan tidigare, så är jag bland annat idrottslärare. Har jobbat som det under flera år både för barn och ungdomar utan funktionsnedsättningar, men också för barn och ungdomar med olika funktionsnedsättningar. På den tiden då jag utbildade mig och sedan jobbade i läraryrket så hade jag lite svårt att förstå barn som skolkade från idrotten. "Det är ju så himla kul, bra, nyttigt och härligt att träna!".
Tänkte jag. I mitt förra liv.
Dottern har fått ny idrottslärare denna terminen. Denna terminen skulle hon minsann gå. Sa hon. Idag var första idrottslektionen. "Jag skall gå imorgon, mamma". Gympapåsen var packad. Hon kom upp i tid! Hon var färdig. Stod i hallen. Jag räckte över gympapåsen. Hon tog den. Höll den ett tag. Lämnade tillbaka den till mig och sa att hon nog ville prova nästa gång istället. "Säkert", sa jag, men såg redan att det inte fanns något utrymme för att övertala henne. Hon gick till skolan. Kom i väldigt god tid till nästa lektion. Och det var ju bra.
Alla barn gillar inte idrott. Inte alla vuxna, heller, för den delen. Jag har förstått det i mitt nuvarande liv. Eller. Alla barn och alla vuxna gillar inte den idrott som vi kallar idrott, kanske jag skall säga...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
2 kommentarer:
Idrottlärarna anpassar inte idrotten till de elever som behöver mera stöd. Min dotter är ombytt på idrotten. Hon får betyg i idrott! Men hon sitter alltid på en bänk och tittar på!I hennes åtgärdsprogram står det att hon har ett eget träningsprogram och att hon läser teori. På bänken i gympasalen....sorgligt.
Som gammal idrottslärare ser jag problemet i traditionen vad "idrott är", många elever i gruppen som alla kommer till idrotten med förförståelse av att idrott är något där man tävlar och vinner eller förlorar (tyvärr har nästan alla barn med sig det när de kommer till idrotten om inte i första klass så i andra...). Tiden och den stora gruppen. Det där med specialprogram känns lite tröstlöst för de barn som VERKLIGEN behöver idrott är de barn som hamnar på undantaget, som det ser ut nu i skolidrottens värld. Tyvärr,är det så och tyvärr vet jag inte vad vi skall göra för att ändra på det. Jag upplevde ett oerhört motstånd från de "starka" och "duktiga" eleverna i idrott när jag ville införa en mer lekbetonad idrott med mindre tävlingsmoment och mindre mäta och väga...
Skicka en kommentar