Hur är det?
(OBS: På tisdag nästa vecka börjar jag föreläsa, då är det Helsingborg som står på tapeten. Fyra platser finns kvar, så är du sugen på att gå, passa på att boka idag! Gå in via länken här bredvid där det står "boka föreläsning").
HUR ÄR DET?
Vi ställer den frågan ofta - många gånger per dag och vi får samma fråga flera gånger varje dag. Vi svarar; "det är bra", eller kanske "jo, tack det är okej". Men tänkt om man en dag skulle svara ärligt på den frågan. Idag ställer jag därför den frågan till dig som läser min blogg och FÖRVÄNTAR mig ett ärligt svar...
Berätta hur du mår idag, varför du läser min blogg och vad du vill läsa mer om?
Själv mår jag rätt okej idag faktiskt, lite skrivkramp bara, annars är det okej. Det har varit tre riktigt bra dagar för min dotter och för hela familjen. Vi är lite förkylda, men vem är inte det i dessa dagar. Imorgon skall vi gå på Tomas Ledin, jag och maken med några riktigt goda vänner. Sedan är det helg. Det är skönt. Hönorna mår också bra, lägger sina ägg fast det är så kallt. De värmer sig gärna under värmelampan och får inte gå ut om det är kallare än minus två grader (så idag får de stanna inomhus), hundarna har det bra. Fick en bit av pannkakorna jag stekte imorse, bara en sådan sak liksom...
Jo, men nu när jag tänker på det och svarar ärligt så är det faktiskt riktigt bra idag. Känns skönt att kunna skriva det, men du, hur har du det? Och om du inte orkar eller vill berätta här på bloggen hur det är, hur du mår och varför du läser bloggen - lämna ett avtryck på knapparna under inlägget. Tryck "kul" om du har det bra, "intressant" om det är sådär och "oj" om det är "innihelvete" jobbigt just nu (eller halvjobbigt också för den delen).
HUR ÄR DET?
Vi ställer den frågan ofta - många gånger per dag och vi får samma fråga flera gånger varje dag. Vi svarar; "det är bra", eller kanske "jo, tack det är okej". Men tänkt om man en dag skulle svara ärligt på den frågan. Idag ställer jag därför den frågan till dig som läser min blogg och FÖRVÄNTAR mig ett ärligt svar...
Berätta hur du mår idag, varför du läser min blogg och vad du vill läsa mer om?
Själv mår jag rätt okej idag faktiskt, lite skrivkramp bara, annars är det okej. Det har varit tre riktigt bra dagar för min dotter och för hela familjen. Vi är lite förkylda, men vem är inte det i dessa dagar. Imorgon skall vi gå på Tomas Ledin, jag och maken med några riktigt goda vänner. Sedan är det helg. Det är skönt. Hönorna mår också bra, lägger sina ägg fast det är så kallt. De värmer sig gärna under värmelampan och får inte gå ut om det är kallare än minus två grader (så idag får de stanna inomhus), hundarna har det bra. Fick en bit av pannkakorna jag stekte imorse, bara en sådan sak liksom...
Jo, men nu när jag tänker på det och svarar ärligt så är det faktiskt riktigt bra idag. Känns skönt att kunna skriva det, men du, hur har du det? Och om du inte orkar eller vill berätta här på bloggen hur det är, hur du mår och varför du läser bloggen - lämna ett avtryck på knapparna under inlägget. Tryck "kul" om du har det bra, "intressant" om det är sådär och "oj" om det är "innihelvete" jobbigt just nu (eller halvjobbigt också för den delen).
Kommentarer
I bakhovudet lurer tanken om at dette ikkje varer evig. At det kjem nye stormar, at han skal over i ungdomsskulen (høgstadiet) til hauste. Ny skule, nye lærarar, nye klassekompisar. Karakterar. Alt som NPF-barn slit med. Men nettopp derfor tenker eg det er så viktig å lade batteria no, når alt går bra. Bekymre meg så lite som mulig, IKKJE tenke for mykje og for langt framover. For når neste stom kjem, då treng eg alle, absolutt ALLE krefter eg kan mobilisere....
När dottern (med ADHD) får till alla (!) sina morgonrutiner självständigt utan påminnelser (efter sitt schema med punkter att göra) och allt bara flyter, så rinner den glädjen och energin över på hela familjen.
Samma fråga i förrgår hade fått ett annat svar, men idag njuter jag.
Jag tittar ofta in här, men kommenterar sällan. Här får jag både kraft, indirekt medhåll (som jag tar till mig tuffare dagar) och nya insikter.
Ha en fin dag!
Min mamma berättade igår att hon har ont i magen varje eftermiddag när J har slutat skolan. Ibland hälsar hon nämligen på hos mormor men minsta lilla kommentar från mormor kan få J att explodera, gå ut och slänga igen dörren.
Håller på att läsa boken Explosiva barn, hoppas jag lär mig hur vi ska hantera henne bättre.
I går kväll satt sonen bredvid mig i soffa. Lutade sig mot min axel och jag kliade honom. Han duschade utan tjat! Han ville att jag skulle följa med in i hans rum och säga godnatt när han skulle sova. Han villa ha massage på axlarna! Han gick upp i morse och han svarade när jag pratade med honom. Dessutom tog han på sig varmtröja och mössa på eget initiativ. Vilket behövs idag eftersom det är -16 grader.
För många föräldrar låter säkert ovan som självklara saker men för mig är det STORT! Min 12-åring släpper sällan in mig i sin privata ilskna sfär så när det någon gång händer njuter jag och stoppar in stunderna i hjärtat. Stunderna som gör att jag kan känna att jag nog i alla fall betyder någonting för honom. Stunder som jag tänker på när livet är kaos och som då får mig att orka kämpa vidare.
Jag läser din sida för att få råd och tips samt för att få känna att jag inte är ensam i välden med en "jobbig" vardag.
Tack för din fina sida!
Kram Maria
Idag är ingen bra dag alls. Bara att titta in på denna sida blev med ens skitjobbigt. Tårarna vill liksom aldrig ta slut.
Egentligen borde det vara en sådan där åtminstone hygglig dag för min del. Eller borde det?
Efter att ha sökt desperat hjälp i ett par veckors tid av både soc och polis, så flyttade min dotter igår till en jourfamilj. De verkar vara en bra familj på ett sätt, men samtidigt oroas jag av att min dotter inte kommer få det hon så väl behöver - bekräftelse, uppmärksamhet, kärlek. Inte för att jag inte kan eller har gett henne det, utan för att hon valt helt fel väg i livet just nu och har svårt att ta sig ur det. Jag och övriga två barn behöver lite lugn och ro samtidigt som min dotter behöver komma bort från sin tillvaro för att påbörja något nytt.
Egentligen borde jag känna mig både glad och förväntansfull då vi äntligen fått hjälp. Istället känner jag mig totalt misslyckad som mamma, ledsen, och otroligt uppgiven. Det jag gått igenom i år är så overkligt. Vi talar om det sociala skyddsnätet, hjälp för barn som gör fel val. Tyvärr är detta bara massa prat. Man hänvisar till mitt föräldraransvar hela tiden. Åt helevete med föräldraransvaret. Om en förälder är ololig för sitt barn som vistas i olämpliga miljöer och föräldern inte ens med milt våld för ungen därifrån, hur ska jag där kunna ta mitt föräldraransvar på ett annat sätt än att kontakta socialjour och polis? Frågar man dem så har jag ändå inte uppfyllt mitt föräldraransvar eller uppfostrat mitt barn på rätt sätt. Hela tiden slår de tillbaka på MIG som förälder, trot att endel av problematiken ligger i dotterns funktionsnedsättning. Upplever att man definitivt inte lyssnar på mig som förälder. Man lyssnar till min dotter som är impulsiv, gränslös och just nu mycket manipulativ.
Tänkte första gången jag träffade jourfamiljen att mina "utryckningar" att hämta hem henne då hon sticker, för ett tag skulle upphöra. Döm om min förvåning när jag får reda på att så inte är fallet. Om min dotter sticker från jourfamiljen (vilket hon säger att hon ska göra) så kontaktar de mig och socialjouren. Då är det mitt FÖRBANNADE föräldraransvar att hämta hem henne till jourfamiljen. Vad är då vitsen med det?
Vad ska jag göra med de andra barnen under tiden?
I detta läget trodde jag i min enfald att socialen jobbade med hela familjen, eftersom de val min dotter gör påverkar oss alla. Båda de andra barne mår otroligt dåligt pga detta. Tyvärr jobbar nu socialen BARA på att min dotter ska fungera, inte de andra två. Har blivit kallad på diverse konferanser med dem också.
Får definitivt inte livspusslet att gå ihop just nu. Det ska vara möten med jourfamiljen, på dotterns skola tillsammans med diverse olika personer och funktioner, elevvårdskonferenser på de andra barnens skolor, förälrarmöten mm. Dessutom ska man i detta trubulenta försöka jobba också, för sjukskriven kan man enligt läkaren inte bli för detta. Det godkänner inte försäkringskassan. Jobbet blir lidande, vilket även innebär att jag får ta ledigt utan lön. För en ensamstående blir detta mycket kännbart. Eftersom dottern nu bor i jourfamilj kommer jag få betala en stor del för detta, såsom barnbidrag mm. Ändå får jag ta samtliga kostnader som uppstår, som tex resa till skolan då hon nu bor i en annan kommun.
Heja Sverige. Vi sparkar mer och mer på de som redan ligger ned samtidigt som vi hejar på dem som har det väl förspänt här i livet och inte behöver hjälp, eller de som har gott om pengar och kan köpa det mesta.
Nu har jag fått spy lite galla och beklaga mig rejält.
Hoppas det kommer kännas bättre framöver
Och hemma ska vi inte prata om. Det är skillnad på frustration och förtvivlan men inte slltid lätt att veta vad som är vad.
Visst finns det de som har det värre men ibland orkar jag inte vara så jäkla duktig och tänka så.
Idag tillåter jag mig själv att vara bitter och avundsjuk på de som aldrig behöver må som jag. De som glider genom livet på en räkmacka.
I morgon och många dagar därefter ska jag vara ödmjuk igen och tänka på dem som har det värre. Men inte idag.
Nu tänkte jag med varsam hand plocka upp den fina 12 delars servisen jag fyndade för endast 50kr på Linas tur o retur.
Sen blir det till att sätta mig på golvet o märka upp kläder o leksaker med priser för att lämna in dem på Linas tur o retur i morgon fm.
Så, dagen är bra förutom att jag saknar barnen...men om 3 dagar kommer de hit, fast jag hinner träffa dem om 2 dagar då jag ska kika på deras innebandymatcher.
kramar
Då levde jag med konstanta smärtor i ryggen och var sjukskriven på grund av detta.
Idag, just idag är en ganska bra dag. Jag har lite ont i ryggen, är snorig och strassad. Men jag är glad, har underbara arbetskamrater och har lyckats jobba undan och läsa ett antal problem under arbetets gång. Så som sagt, det är en bra dag idag :)
Vi har två pojkar som också har ADHD så jag ville ta tillfället i akt för att visa dem att ADHD kan vara nåt bra också. Till och med värt att fira.
Så har jag bloggat om det och informerat mina facebookvänner att de gärna får reagera med Grattis för det är så jag känner nu.
Som jag skrev i min blogg.
"En vemodig glädje med ett uns av sorgkant."
Trots att han flyttat hemifrån, finns han i mitt medvetande, eller i ryggmärgen som jag brukar säga, hela tiden. Han har ingen sysselsättning och inget umgänge förutom föräldrar och 3 syskon. Han har nästan hela sitt sociala liv på nätet, spelar datorspel med "vänner" från hela världen. Det är så svårt att förstå att man kan "bara" ha vänner i cyberrymden, men ändå är jag så tacksam för att han faktiskt har det sociala där, för hur skulle han annars haft det?
Jag har börjat inse att jag tidigare har försökt få honom att "passa in" i normalstördas liv, men hans liv passar ju honom.
Han har ingen startmotor om han inte är mycket motiverad och det gör att sådana saker som vi andra "tvingar" oss till, det funkar inte förrän någon trycker på "knappen". Så det gör jag och det funkar för det mesta, men när det inte funkar blir jag frustrerad!
Denna veckan har vi varit hos Syo på komvux, efter att ha varit på väg i ett par månader. Det tog lång tid efter att han bestämt sig för att börja plugga, han har inget slutbetyg från gymnasiet. NU har han anmält sig äntligen! Delvis därför mår jag så bra nu!
Det är den där navelsträngen... jag undrar om den går att klippa av helt, fastän han är vuxen...
Jag läser din blogg för att känna igen mig, påminnas hur det var i skolan, få inspiration och för att se att jag inte är ensam. Att läsa din blogg hjälper mig när jag är glad, nöjd, ledsen, frustrerad. Så Tack för att du orkar skriva!
Kram/Anki
Men nu är det fredag och jag kopplar bort skolan tills på söndag em, känner mig sååå trött.
Jag läser alltid din blogg,kommenterar ibland, men det är så skönt att läsa dt du skriver, känner igen mig hela tiden, jag känner mig inte ensam.
Min dotter är 14 år och har ADD och Asberger.
Kram och trevlig helg
Kristina