Adhd och Michael Phelps

Jag följer ju, som bekant, OS-sändningarna från London. Igår var det, bland mycket annat, simning. Jag hejar på alla svenska deltagare, till viss del alla norska deltagare OCH Michael Phelps från USA.


Michael Phelps har en adhd-diagnos som ställt till det för honom i hans uppväxt och samtidigt är nog det en av anledningarna till att han blivit så bra, den fantastiska energin som han har.

Man pratar om adhd som en diagnos, som ser ut på ett sätt, men sanningen är nog den att adhd har lika många ansikten, lika många varianter på lättheter och svårigheter som det finns människor med diagnos. Sanningen är också den att variationerna på vad som är lätt och svårt i livet är större, mycket större bland människor som har en npf-diagnos.

Att Michael Phelps har kunnat bli så bra i simning är fantastiskt, men viktigt är att komma ihåg att alla människor med adhd/add diagnos inte alls har den energin och drivkraften. För dem som har det är det bara att tacka och ta emot, utnyttja kraften. För dem som inte har det får vi försöka hitta andra sätt att hitta energi och drivkraft.

Adhd/add kan se väldigt olika ut. Man är inte sin diagnos, man är sig själv, med lättheter och svårigheter.

Kommentarer

Cia sa…
Bra inlägg! Jag har själv ADHD och två söner 14 år ADD och 8 år ADHD. Jag har enorma krafter när det gäller att göra det jag är intresserad av. Jag ser på min ADHD som EN del av mig och som faktiskt tar mig dit jag vill om jag kanaliserar min energi rätt. Jag pratar om ADHD/ADD som att det är en styrka hos mina barn. Att de svårigheter det innebär för dem inte får ta över. Jag uppmuntrar jättemycket deras styrkor!! Superviktigt. De växer. När de är vuxna vill jag ha givit dem en tro på sig själva. Att de ska känna inuti att "jag är bra som jag är" Vi pratar sällan om "bokstäverna" här hemma. Det är inte det som är väsentligt. Kram Cecilia

Populära inlägg