Tankar efter besök av Skolinspektionen
Vi hade Skolinspektionen på besök igår. De har gjort stor nytta att få besök av inspektionen efter att skolan startades mycket kaotiskt, utan tanke av ägarna för ett år sedan. Sedan dess har väldigt mycket vatten runnit under våra broar och numera tycker jag att jag kan stå för skolan jag kämpat för under detta året.
Under samtalet med Skolinspektionen går det återigen upp för mig att eleverna jag kämpar för inte har någon plats i skolvärlden. Många punkter de tagit upp under året har varit viktiga och väldigt nyttiga för oss, för eleverna, men vissa punkter stämmer liksom inte överens med hur man måste jobba för att eleverna ska få använda sig av sina förmågor, sina resurser och inte bli utslagna för att de inte följer "mallen" för hur man skall göra, vad man skall göra, när man skall göra det - i skolan.
Ett exempel på stelbenthet och okunskap är att man numera inte bara ska vara utbildad till lärare för att jobba på skola och undervisa elever (vilket ju är absolut självklart), men man måste också vara utbildad i de ämnen man undervisar i (vilket ju också kan låta väldigt logiskt). Att man ska vara utbildad och ha kunskap kring autism/aspergers syndrom och adhd/add och kringliggande syndrom finns det däremot inget krav på, vilket ju borde vara självklart...
Men om man betänker att elever med npf-problematik ofta har svårt att byta strukturer och tar lång tid på sig för att vänja sig vid en ny person etc, så blir det inte längre lika självklart. På vår skola har vi inte utbildade lärare i några praktiskt estetiska ämnen, men vi har undervisat eleverna i det ändå. Eleverna har, för det mesta, lyckats få betyg i ämnet och känner sig nöjda med sin insats.
Om vi säger att vi behöver ge eleverna (som skolinspektionen påpekade igår) utbildade lärare i alla ämnen så innebär det att de kommer att få träffa "hemkunskapslärare Henrietta" en gång i veckan, vilken med högsta sannolikthet inte har någon specifik npf-kunskap och bara kommer att träffa eleverna en gång i veckan - vilket med högsta sannolikhet kommer att innebära att fler elever misslyckas med ämnet. Inte är det väl det vi vill?
Nej, problemet är att man inte ser till dessa elevers särskilda behov och särskilda förutsättningar med svårigheter och lättheter som ser helt annorlunda ut än hos andra, man har inte kunskapen helt enkelt, ens hos Skolinspektionen. Så hur ska de då kunna ta hänsyn till detta. Som när en av "inspektörerna" (kallar man dem som?) ställer en fråga och frågan avslutas låter så här:
- Neuhmhmpsykiatriska störningar?
Då blir det ganska klart att kunskapen inte ens finns hos dem som ska rätta till det som inte blir rätt...
Ps ( problemet med att lärare inte har utbildning i fler ämnen så att de inte kan täcka upp alla ämnen på en skola härrör från att lärarutbildningen sett ut sådan i många år. Man har utbildat sig i några få ämnen och fått mycket kunskap i dem, till skillnad mot hur folskollärarutbildningen såg ut en gång i tiden, då man utbildades i de flesta ämnen, men inte läste så många poäng. Kanske dags att utbildad lärare på det sättet igen, om man vill att små skolor ska kunna täcka in alla ämnen hos lärarna?).
Under samtalet med Skolinspektionen går det återigen upp för mig att eleverna jag kämpar för inte har någon plats i skolvärlden. Många punkter de tagit upp under året har varit viktiga och väldigt nyttiga för oss, för eleverna, men vissa punkter stämmer liksom inte överens med hur man måste jobba för att eleverna ska få använda sig av sina förmågor, sina resurser och inte bli utslagna för att de inte följer "mallen" för hur man skall göra, vad man skall göra, när man skall göra det - i skolan.
Ett exempel på stelbenthet och okunskap är att man numera inte bara ska vara utbildad till lärare för att jobba på skola och undervisa elever (vilket ju är absolut självklart), men man måste också vara utbildad i de ämnen man undervisar i (vilket ju också kan låta väldigt logiskt). Att man ska vara utbildad och ha kunskap kring autism/aspergers syndrom och adhd/add och kringliggande syndrom finns det däremot inget krav på, vilket ju borde vara självklart...
Men om man betänker att elever med npf-problematik ofta har svårt att byta strukturer och tar lång tid på sig för att vänja sig vid en ny person etc, så blir det inte längre lika självklart. På vår skola har vi inte utbildade lärare i några praktiskt estetiska ämnen, men vi har undervisat eleverna i det ändå. Eleverna har, för det mesta, lyckats få betyg i ämnet och känner sig nöjda med sin insats.
Om vi säger att vi behöver ge eleverna (som skolinspektionen påpekade igår) utbildade lärare i alla ämnen så innebär det att de kommer att få träffa "hemkunskapslärare Henrietta" en gång i veckan, vilken med högsta sannolikthet inte har någon specifik npf-kunskap och bara kommer att träffa eleverna en gång i veckan - vilket med högsta sannolikhet kommer att innebära att fler elever misslyckas med ämnet. Inte är det väl det vi vill?
Nej, problemet är att man inte ser till dessa elevers särskilda behov och särskilda förutsättningar med svårigheter och lättheter som ser helt annorlunda ut än hos andra, man har inte kunskapen helt enkelt, ens hos Skolinspektionen. Så hur ska de då kunna ta hänsyn till detta. Som när en av "inspektörerna" (kallar man dem som?) ställer en fråga och frågan avslutas låter så här:
- Neuhmhmpsykiatriska störningar?
Då blir det ganska klart att kunskapen inte ens finns hos dem som ska rätta till det som inte blir rätt...
Ps ( problemet med att lärare inte har utbildning i fler ämnen så att de inte kan täcka upp alla ämnen på en skola härrör från att lärarutbildningen sett ut sådan i många år. Man har utbildat sig i några få ämnen och fått mycket kunskap i dem, till skillnad mot hur folskollärarutbildningen såg ut en gång i tiden, då man utbildades i de flesta ämnen, men inte läste så många poäng. Kanske dags att utbildad lärare på det sättet igen, om man vill att små skolor ska kunna täcka in alla ämnen hos lärarna?).
Kommentarer