Vad ska jag göra, då?

I två veckor har jag, min man och två av våra fyra barn kuskat runt i Europa. Man lär sig mycket. Man upplever mycket. Vi har haft två fantastiska veckor, men en gång blev min son väldigt upprörd. Vi satt på en restaurang i en Tjeckisk stad. Två mammor och två barn satt vid ett bord och åt lunch bredvid oss.

- Såg ni, hon slog flickan, sa sonen plötsligt.

Jag och min man vände oss om och kunde konstatera att mamman förmodligen blivit arg och "bestraffat" sin dotter för att flickan råkat spilla ut sitt vattenglas. Att slå ett barn är barnmisshandel i Sverige och förbjudet. Ändå förkommer det oftare än vi förstår både utomlands och i Sverige.

Förmodligen hade mamman som smiskade sin dotters hand blivit väldigt förvånad om någon smiskade till henne den gång hon spiller vatten från ett vattenglas, men det tänkte hon nog inte på.

Min son blev upprörd, men jag kände inte att jag kunde bryta in. Jag kunde bara försöka förklara att man inte olika länder ser olika på barnuppfostran.

Idag var jag och min man och handlade mat i en affär. Efter några minuter kom vi ikapp en pappa och hans två söner. Efter det följdes vi liksom åt i affären. Fem minuter tog det nog ungefär innan vi kom till kassan och kunde betala. Under de fem minuterna sa pappan hundra gånger (kändes det som i alla fall) olika saker som barnen inte skulle göra, inte fick göra, inte, skulle sluta med på en gång o s v.

Men barn kan inte veta hur det ska göra "rätt" bara för att vi säger till dem vad de inte får göra. Vi måste ge dem alternativ att göra rätt (och så finns det ju många sätt man kan göra rätt på också...). Lika lite, eller ännu mindre än vi vuxna, mamman som smiskade sin dotters hand, pappan som klagade så mycket på sina söner, eller jag för den delen kan förstå hur vi ska göra rätt om vi bara får reda på vad vi gör fel. Ändå gör vi så väldigt ofta, vi klagar och gnäller utan att ge alternativ. Det gör ingen gladare eller gör inte att någon lyckas bättre, faktiskt, bara sämre.

Tänk själv, man säger;
- Du sjunger falskt - gör det att du vet hur du ska sjunga "rent"?
- Oh, nu kommer du försent till skolan idag igen - gör det att du vet hur du ska komma i tid?
- Sluta genast med det - gör det att du klarar av att sluta om du inte vet vad du ska göra istället?


Ett barn som gör "fel" behöver inte, ska inte bestraffas för det, men ska hjälpas att hitta ett sätt att göra rätt nästa gång. Ett barn som råkar spilla ett glas ska inte bestraffas, men få ett nytt glas som står stadigare och längre från kanten så att inte glaset råkar åka i backen. Ett barn som är rastlöst och stökigt i affären blir inte mindre rastlöst av att vi säer "nej" och "inte" mer och mer högt. Det är vi vuxna som ska vara de kloka och därför måste vi ge barnen alternativ istället för att säga vad de inte får göra. Det gäller i skolan och det gäller i hemmet. Det gäller för barn med diagnoser och andra svårigheter, men det gäller också för barn utan diagnoser och större svårigheter!

Härligt att vara på semester, men härligt att vara hemma igen, förresten!