Idoler och förebilders viktighet!

Att ha tillgång till spegelbilder, förebilder och idoler är livsviktigt för en människa som växer. Att känna igen sig i, att följa i spåren, att vila i "så vill jag också bli/göra när jag blir äldre. För alla barn är det viktigt. För de flesta barn kommer det där med spegelbilder, förebilder och idoler naturligt. Man vänder sig om och ser sin klasskamrat. Man vaknar på morgonen och ser sin förälder, man tittar på någon ungdom som är lite äldre i idrottsklubben "sådan vill jag bli". Man sätter på tvn och ser en person som man drömmer om att bli. Man härmar och drömmer, men kanske ännu viktigare, man känner att man har förmågor som gör att man kan bli likadan och man känner att man är okej för man skall bli som sin förebild, man är okej för man är som sin spegelbild.

För barn och ungdomar som växer upp med någon form av funktionsnedsättning är det svårare, ibland omöjligt att hitta spegelbilder och förebilder. Det finns liksom inte så många att välja mellan, varken i klassen, i familjen eller i det offentliga rummet. Det är svårt att hitta och det blir därför svårt att hitta "objekt" att identifiera sig i.

Det är svårt att hitta sig själv, när man inte kan spegla sig i en förebild och det är svårt att hitta sig själv när man inte kan spegla sig i en spegelbild. Det är svårt att bygga en god självbild när bilder runt omkring nästan aldrig stämmer in på dig själv.

Det finns några människor med olika funktionsnedsättningar/funktionstillgångar, men det behövs många fler förebilder inom alla områden. För att det skall bli så måste samhället ge mer förutsättningar för annorlunda människor att komma fram och utnyttja sina lättheten.

Till dess, tills min dotter och/eller andra före detta barn och ungdomar med funktionstillgångar kommer ut och berättar hur det är och berättar vilka tillgångar man kan ha, tar plats i det offentliga rummet, om man får använda dem på rätt sätt - så tänker jag fortsätta att prata i min dotters och andra barn/ungdomar med funktionsnedsättningars sak. Jag kan inte bli någon förebild för dem, men jag kan ge information om hur det kan vara.

På måndag tar jag bilen från skolan jag jobbar på och åker till en stad i södra Sverige för att föreläsa. Det blir inte så ofta för tillfället att jag kommer ut och föreläser eftersom heltidsjobbet som lärare för elever med intellektuella funktionsnedsättningar och/eller npf i Kungsbacka tar mycket av min tid, energi och tankeverksamhet. 
 Det viktiga med detta är att vi förstår att barn som har osynliga funktionsnedsättningar, i lika hög grad som som alla andra barn behöver idoler, förebilder och spegelbilder. Det är viktigt, för att inte säga livsviktigt för barn och ungdomar.

Egna idoler? Ja, själv har jag inte några direkta idoler, men alla människor som vågar gå mot strömmen och vara obekväma för något de brinner för - är mina idoler.

Här är en artikel med man som nog är förebild för en och annan tjej eller kille med npf i Sverige. Vi behöver fler!

Kommentarer

Populära inlägg