Information om människor med npf, men utan hyperaktivitet

På UR kan du se programmet "En bok en författare" som alltid ger väldigt intressanta inblickar i olika personers liv. Personer som skrivit böcker. Böcker som är viktiga. Här kan du se ett avsnitt som tar upp en bok, en författare och adhd. 

Det är jättebra att man tar upp adhd och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, svårigheter med funktionsnedsättningar. Det är viktigt, viktigt viktigt. Också hur man kan göra det lättare för sig själv om man har svårigheter inom npf-spektrat och hur man kan göra det lättare för människor i sin omgivning (vare sig man själv har eller inte har svårigheter inom npf-området) som har diagnoser. 

Men (och det här "menet" är inte kritisk till något som jag skrivit om ovan, absolut inte, allt som gör att vi ökar kunskapen kring npf-frågor är fantastiskt bra!).

Jag saknar fortfarande intresset för och informationssökningar på människor som inte är hyperaktiva, men som har uppmärksamhetsstörningar, koncentrationssvårigheter, svårt för beröring, svårt för sociala relationer, svårt att sätta sig in i andra människors situation etc, etc. Jag saknar det inte bland anhöriga till, eller människor som själva har diagnoser, men bland media och lärarutbildningar, även om det blivit lite mer synligt under de år som jag jobbat med frågan. 

Det är som alltid så att de som syns och hörs, som märks, får uppmärksamheten och därmed också stödet. De som inte syns, som inte tar plats blir så ofta glömda och också missförstådda i bland annat skolans värld. Man kan ha adhd och autism utan att man tar stor plats eller är hyperaktiv. De människorna, barnen, ungdomarna och vuxna måste också bli förstådda! 

När man inte får stöd vet vi vid det här laget att det så ofta fortsätter med ytterligare svårigheter så som depression, ångest, fobier och självskadebeteende till exempel. Då syns man. Då får man förhoppningsvis hjälp - men alldeles för ofta är hjälpen felriktad. Man behandlar symtomen, men hjälper inte till med att hitta strategier för funktionsnedsättningar - eftersom man alldeles för ofta inte vet att den existerar. 

Jag har så många gånger varit med om att man velat intervjua mig eller andra i min närhet, men när inte det där hyperaktiva finns, så vet liksom inte reportern vad den ska fråga om, för det är ju liksom det som syns. Det som är lättast att ta på. Jag har så ofta blivit kontaktad av människor i de här frågorna och undrar varför man fortfarande har så lite kunskap kring just de människor som inte syns, men som faktiskt kan ha det jättetufft. 

Ett program om människor med npf utan hyperaktivitet, kan man få önska sig det? Någon som känner till något sådant?