Kränkande när man försöker

Likt en självplågare följer jag "Arga snickaren" på Kanal 5 fast jag egentligen inte står ut med att se programmet.

Ikväll var det dags igen. Jag blir så trött när jag hör kommentarer som, "förr var det stökigt här, men nu när du fattat hur du ska göra så blir det bra". Hurtigt! Bra tänkt! Om det gällt en person som inte har svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet.

Mamman i kvällens avsnitt har adhd, ändå får hon ett bemötande och förståelse som inte tar någon hänsyn till hennes funktionsnedsättning. Alltså, det är jättebra att mamman får hjälp av Anders och hans team, men hon behöver ju långtgående hjälp. Mycket hjälp. Hjälp som bland annat boendestöd. kanske läxstöd, psykologiskt stöd och stöd att hitta strategier för att få en fungerande vardag.

Mamman håller nästan ihop det. Hon är så tacksam och hon säger att hon lärt sig mycket och att hon ska göra det ena och det andra efter att Anders och hans team lämnat hennes radhus.

Att säga till någon med en funktionsnedsättning att den kan, bara den vill eller försöker tillräckligt mycket, är kränkande vare sig man sitter i rullstol och du tycker att man bara kan resa sig upp och gå, eller om man har adhd/autism och du tycker at man kan fixa sitt liv bara man skärper sig. 

Jag ser mamman och tänker på en ung tjej som jag lärde känna för några år sedan. Hon försökte göra rätt, att hitta sin plats i livet, uppfylla mål och krav som socialtjänst, försäkringskassan och arbetsförmedlingen ställde på henne. Hon "skärpte" sig inne på kontorsrummet med tjänstemännen. Sedan föll hon ihop som en våt fläck. Orkade inget. Hatade sig själv för att hon inte gjorde det som tjänstemännen på socialkontoret förväntade sig av henne, som hon lovat dem.

Tjejen orkade inte leva. Hon försökte, men orkade inte.

Hon fick också höra hurtiga kommentarer från människor som inget förstod. Människor som trodde att hon bara skulle skärpa till sig lite, så skulle hennes liv falla på plats.

Jag har sett detta så många gånger. Hör det. Både som lärare och stödperson, men också som mamma.

Människor gör rätt när de har förmåga. Man misslyckas för att man inte kan eller orkar, inte har förmågan - man kan vara bra ändå. Man kan vara en tillgång.

Att få höra att man kan, om man vill när man faktiskt inte kan, fast man vill - är kränkande för den som gör sitt bästa, men ändå inte når ända fram.