Konstnärens läxa
Sonen fick en väldigt fin bok av sin mormor i julklapp. 52 berättelser som alla har ett gemensamt, nämligen att det aldrig är försent och att vi tillsammans kan förändra. Boken heter "Det är aldrig kört" och ges ut av Argument förlag. Googlade på förlaget och insåg att det är ett förlag som drivs i kristen anda. Själv är jag inte troende, men jag tycker att jag kan använda mig av många kloka tankar från alla religioner.
Jag och sonen har läst minst en berättelse per kväll sedan julafton och jag tänkte dela med mig en av alla berättelser här ikväll.
"Najda var den mest begåvade eleven på konstskolan. Genom hårt arbete, hängivenhet, fantasi och stor konstnärlig begåvning hade hon tagit sig igenom den hårda utbildningen och nu var hon snart färdig.
- Nu återstår bara en lektion, sa hennes lärare en dag, din uppgift är att måla en tavla som ska bli ditt hittills mest framstående verk.
Nadja arbetade dag och natt och till slut var tavlan färdig. detta var sannerligen hennes bästa verk.
- Mycket bra, berömde läraren, ta nu tavlan till torget och häng upp den där så att alla kan se den, häng upp en skylt som berättar att du ställer ut ditt verk till allmän beskådande och att du vore väldigt tacksam om den som hittar ett fel i tavlan markerar det med ett kryss.
Nadja gjorde precis som läraren sa och väntade sedan otåligt några dagar. Sedan skyndade hon till tåget, spänd av förväntan. Skulle hon ha klarat testet? Men hjärtat blev alldeles tungt i bröstet när hon fick syn på tavlan. Redan på långt håll kunde hon se att tavlan var alldeles överklottrad med kryss. Nu skulle hon helt säkert bli underkänd.
Bedrövad återvände hon till skolan och visade tavlan för sin lärare. Denne sa inte så mycket utan bad Nadja göra en ny tavla, om möjligt ännu bättre än den förra.
Den här gången arbetade Nadja ännu hårdare. Hon ville ju så gärna lyckas. Läraren berömde även den tavlan och förklarade att också den skulle ställas ut på torget, men den här gången skulle meddelandet bredvid tavlan vara lite annorlunda.
Nadja lyssnade på instruktionerna och skyndade sig sedan till torget. Där hängde hon upp tavlan tillsammans med en ny skylt. Också den här skylten uppmanade folk att märka ut eventuella fel, men nu fick åskådarna också chansen att korrigera felen med hjälp av penslar och färg som stod intill.
Och tänk, när Nadja återvände några dagar senare hade ingen hittat ett enda fel. Glädjestrålande återvände hon till skolan och visade upp tavlan för läraren.
- Du har nu lärt dig den sista läxan du behöver, sa läraren med ett leende och lärdomen är denna; det kommer alltid att finnas människor som bedömer dina verk. Den första tavlan var fylld med kryss eftersom många väldigt gärna vill vara med och tycka när de får chansen, även om de inte har några kunskaper i ämnet. Den andra tavlan var fri från kryss eftersom bedömarnas egen kunskap och skicklighet stod på spel. Så när du lagt ner din själ, din begåvning och ditt hjärta i ett verk - var din egen domare. Du ger verket dess värde - det kan världens betraktare aldrig ta ifrån dig. Glöm inte att detta också gäller när du själv ska bedöma någon annans livsverk."
Ur: "Det är aldrig kört" Argument förlag.
Det är så, som läraren försöker lära ut, att när du och jag tar kontroller på våra tankar och bestämmer vad vi tycker och känner som vi tar kontroll över vårt liv. Det kan upplevas som svårt, men det är vägen till att ta kontroll över vårt eget liv. Imorgon, om du gillade den här historien, kommer en ny historia. Jag tror redan nu att jag vet vilken det blir...
Jag och sonen har läst minst en berättelse per kväll sedan julafton och jag tänkte dela med mig en av alla berättelser här ikväll.
"Najda var den mest begåvade eleven på konstskolan. Genom hårt arbete, hängivenhet, fantasi och stor konstnärlig begåvning hade hon tagit sig igenom den hårda utbildningen och nu var hon snart färdig.
- Nu återstår bara en lektion, sa hennes lärare en dag, din uppgift är att måla en tavla som ska bli ditt hittills mest framstående verk.
Nadja arbetade dag och natt och till slut var tavlan färdig. detta var sannerligen hennes bästa verk.
- Mycket bra, berömde läraren, ta nu tavlan till torget och häng upp den där så att alla kan se den, häng upp en skylt som berättar att du ställer ut ditt verk till allmän beskådande och att du vore väldigt tacksam om den som hittar ett fel i tavlan markerar det med ett kryss.
Nadja gjorde precis som läraren sa och väntade sedan otåligt några dagar. Sedan skyndade hon till tåget, spänd av förväntan. Skulle hon ha klarat testet? Men hjärtat blev alldeles tungt i bröstet när hon fick syn på tavlan. Redan på långt håll kunde hon se att tavlan var alldeles överklottrad med kryss. Nu skulle hon helt säkert bli underkänd.
Bedrövad återvände hon till skolan och visade tavlan för sin lärare. Denne sa inte så mycket utan bad Nadja göra en ny tavla, om möjligt ännu bättre än den förra.
Den här gången arbetade Nadja ännu hårdare. Hon ville ju så gärna lyckas. Läraren berömde även den tavlan och förklarade att också den skulle ställas ut på torget, men den här gången skulle meddelandet bredvid tavlan vara lite annorlunda.
Nadja lyssnade på instruktionerna och skyndade sig sedan till torget. Där hängde hon upp tavlan tillsammans med en ny skylt. Också den här skylten uppmanade folk att märka ut eventuella fel, men nu fick åskådarna också chansen att korrigera felen med hjälp av penslar och färg som stod intill.
Och tänk, när Nadja återvände några dagar senare hade ingen hittat ett enda fel. Glädjestrålande återvände hon till skolan och visade upp tavlan för läraren.
- Du har nu lärt dig den sista läxan du behöver, sa läraren med ett leende och lärdomen är denna; det kommer alltid att finnas människor som bedömer dina verk. Den första tavlan var fylld med kryss eftersom många väldigt gärna vill vara med och tycka när de får chansen, även om de inte har några kunskaper i ämnet. Den andra tavlan var fri från kryss eftersom bedömarnas egen kunskap och skicklighet stod på spel. Så när du lagt ner din själ, din begåvning och ditt hjärta i ett verk - var din egen domare. Du ger verket dess värde - det kan världens betraktare aldrig ta ifrån dig. Glöm inte att detta också gäller när du själv ska bedöma någon annans livsverk."
Ur: "Det är aldrig kört" Argument förlag.
Det är så, som läraren försöker lära ut, att när du och jag tar kontroller på våra tankar och bestämmer vad vi tycker och känner som vi tar kontroll över vårt liv. Det kan upplevas som svårt, men det är vägen till att ta kontroll över vårt eget liv. Imorgon, om du gillade den här historien, kommer en ny historia. Jag tror redan nu att jag vet vilken det blir...
Kommentarer