Hur lyckas vi i mötet med varandra?

Jag överhörde ett samtal mellan en förälder och en person ur elevhälsan på en gymnasieskola häromveckan. Föräldern hade kontaktat skolan eftersom hens barn visade tecken hemma på att inte orka skolans krav.

Varför jag skriver om samtalet här beror på att samtalet var ett väldigt lyckats samtal som slutade i samförstånd och fortsatt arbete kring eleven/barnet som det så väl behöver i sin tuffa situation. För att du ska förstå dialogen skrivs (F) för föräldern och (EH) för elevhälsan.

"(F) X pratar om att hen inte orkar med x-lektionerna och hen har svårt att prata med läraren om detta. Kanske skulle vi kunna ordna ett möte där vi kan prata om det, det brukar lösa upp många knutar att prata det som är jobbigt, vad tror du?

(EH) Det låter som en god idé, jag kan börja prata med X lite och med hens lärare så kan vi väl höras om några dagar igen.

(F) Vad bra, förra gången som det var jobbigt gjorde ju ni ett fantastiskt jobb och allt löste sig så vi hoppas att det här också ska fungera. Jag får höra med X om hen vill att jag ska vara med på mötet. Jag behöver ju inte vara det, men ibland blir det lättare för X om jag är med.

(EH) Jo, ofta kan ju ni föräldrar läsa av och förstå ert barn som inte vi kan och det gör att vi lättare kan hjälpa.


Samtalet fortsatte en stund till, men det var just den här dialogen som var fantastisk att lyssna på, för här finns flera guldkorn att plocka i. Flera saker med samtalet som gör att arbetet kring barnet/eleven pekar framåt, uppåt.

För det första; F och EH hade redan en god kontakt, tack vare att EH på den skolan X går på alltid ringer föräldrar till barn i behov av särskilt stöd innan skolstarten. Där startar den goda spiralen.

När det sedan gäller själva samtalet märker du kanske att bägge personerna har en tro på att den andra personen vill lösa ett problem och gör sitt bästa. Båda har en tanke kring att den andra är viktig för att lösa barnets/elevens svårigheter. Det kan man läsa av i hur de pratar till varandra. Föräldern ger positiv feedback genom att ta upp det som skolan lyckats hjälpa eleven med tidigare. EH lyssnar och är positiv till förälderns samtal.

Sedan kommer vi till det allra bästa i samtalet och det är när EH säger att ni föräldrar kan vara ett stöd till ert barn eftersom "ni kan läsa av och förstå ert barn som inte vi kan..."

När samtalet var slut hade man ett förslag på en början på att hjälpa eleven. Det är inte säkert att allt blir jättebra på en gång, men det att man har en förståelse och respekt för varandras arbete gör att det finns stora chanser för de vuxna runt eleven att lyckas hjälpa hen. Så här borde vi kunna få till samtalen runt elever i den svenska skolan, samsyn, förståelse och respekt.


Kommentarer

Populära inlägg