fredag 20 maj 2011

Rakt från hjärtat

Jag tänkte berätta hur det ser ut för oss, här på den andra sidan av min dotters liv. Ta det inte som någon enskild kritik. Det är inte menat som det. Det här inlägget, direkt från hjärtat måste jag bara skriva just nu, bara för att förklara.

Jag tänker på Laila Bagges inlägg om att vissa saker måste man kräva av barn i en viss ålder...

Min dotter kom hem från skolan idag. Planen var att hon skulle ha gjort en idrottsredovisning för sin idrottslärare idag. Det står i kursplanen att alla elever skall hålla i en lektion. Det borde väl jag veta, jag är ju idrottslärare själv...


Min dotter, som har add, som bland mycket annat innebär att hon inte klarar av att stå inför en grupp (det är inte det att hon inte orkar, att hon inte vill, att hon vill ge lärarna på skolan extra arbete HON KAN INTE). Idrottsläraren har gett min dotter möjlighet att vara ensam med henne, att visa en idrottslektion för just bara henne.

Här hemma har vi förberett genom att prata. Jag har försökt hjälpa henne och det borde inte vara några som helst svårigheter eftersom jag har all kunskap som behövs för övningen. Men, och nu kommer vi till men'et som gör att det inte kommer att gå. Min dotter vågar inte och förstår inte meningen med att göra övningen. Med andra barn, så som min son som är åtta år, kan man förklara att han måste göra en sak - och så gör han det. Så går det inte att göra med min dotter.

Att ha med gymnastikkläder är ett besvär för henne och skall jag vara helt ärlig så var jag förvånad att hon överhuvud taget kom iväg till skolan idag. Men det gjorde hon. Och det var bra.

Gymnastikpåsen kom inte med. Idrottslektionen kunde inte min dotter göra, den som hon då inte tränat på, fast jag hjälpt henne med idéer och skrivit upp övningar för henne. Hon får komma tillbaka en annan gång och visa, med gympakläder.

Hur skall jag förklara detta. Missförstå mig inte nu. Ingen skugga skall falla över idrottsläraren som gör sitt bästa, men min dotter misslyckas ju. Jag kan inte få henne att göra det. Hon kan inte. Vad gör vi?

Jag försöker komma på knep för att min dotter skall lyckas. Jag följer henne till skolan när det tar emot. Jag tar emot alla läxor och försöker få henne att göra dem. Jag startar olika samlargrejor, så som stjärnor, kulor och nu senast "raket" för att hon skall få motivation till att lyckas. Hon samlar poäng och får "franskmanikyr" (som jag inte visste existerade innan jag kom på att det kunde hjälpa min dotter) för att få henne att sluta bita på naglarna.

Min dotter försöker också, men hon lyckas inte i våra slipade glasögon, där man mäter längden, höjden, bredden, målet. Hon når inte längden, höjden, bredden, målet för det vi satt upp. Hon når sina egna. Men de räcker inte. Hon måste vara ombytt, hon måste göra en lektion, fast hon inte kommer att lyckas. Och jag, jag är på nytt en helt misslyckad mamma som bara gör fel - i lärarnas ögon. Det är skönt att tänka på att jag inte är ensam, inte min dotter heller. Vi är så många runt om denna jord som uppelever ungefär samma sak.

Under ridlektionerna får min dotter lyckas.


Just nu räcker det tyvärr inte att tänka på det. Just nu ringer det i mina öron "jag är en misslyckad mamma". Min dotter är däremot nöjd och glad. Hon lever i nuet mer än jag. Nu är det fredag, imorgon är det lördag och sedan söndag.

Trevlig fredag, förresten...

16 kommentarer:

märta sa...

Hej!
Du är ingen misslyckad mamma! Du om någon får oss andra att ibland tänka att vi inte är misslyckade heller!
Varför var hon tvungen att ha gympakläder på?

Det är många misslyckanden våra barn får uppleva och jag undrar ibland hur mycket det skadar dem? Antagligen mycket. Ja, hur gör man? Hur gör man för att få dem att göra det som förväntas? Jag vet inte faktiskt, vi kämpar och tänker ut olika sätt,ibland funkar det men oftast inte. Jag hoppas att ni får en bra fredag och helg.

Pernilla sa...

Jag vet precis hur det är, och du är dessutom allt annat än misslyckad. Kram.

Fjällmor sa...

Fredagskram

Ada sa...

Oh du skriver så bra. Jag känner igen mig så. Du är en fanastisk mamma! Kram på dig.

Annelie L sa...

Det gör ont i mitt hjärta och jag blir bedrövad när jag läser vad du skriver.

Hur kan du tycka du är misslyckad, du gör ju allt som står i din makt för att din dotter ska klara de målen som de vuxna sätter upp, men att hon inte når dem det beror inte på att du misslyckas, inte din dotter heller. Det beror på att målen är satta för högt för din dotter. Det måste finnas andra sätt och andra vägar för att få betyget i idrott godkända. Även om hon inte kan utföra och leda en idrottstimma kanske hon kan planera och skriva ner en lektion, det borde räcka.
Lärarna måste vara mer flexibla i de här fallen, alla elever, långt i från alla håller sig inom de måtten och målen som läroplanen säger att dom ska klara. Det är inte eleverna det är fel på ( eller mammorna) Det är målen som måste ändras.
Jag tror din dotter kan vara väldigt stolt och glad över att just du är hennes mamma.
Misslyckad är du då rakt inte.
Kram och ha en fin helg tillsammans
Annelie

Roffes blogg sa...

Hej. Åh vad jag känner igen det du skriver! Och visst känner man sig misslyckad gång på gång på gång. Fast vi borde ju egentligen tänka att vi är så välförunnade som fått dessa underbara annorlunda barn.... Kram på dej. Ja både du och jag vet ju med våra hjärnor att vi egentligen inte är misslyckade.... eller hur?

Unknown sa...

HEJSAN HEJ !

Misslyckad och motarbetad känner man sig ju i bland men du är det absolut inte du "jobbar" så proffsigt med din dotter och ger dessutom oss andra stöd!!! Bara din överskrifft ger mig lösningar varje dag Lättheter inte svårigheter.
sedan får vi med barn somm har lättheter vi ser ju andra barn i vår omgivning genom våra ögon vilket oxså hjälper dem att lyckas och få förståelse som de säkert inte hade fått om vi inte själva hade haft en barn med många Lättheter!!
Trevlig helg!!

Hege F. sa...

Som eg kjenner meg igjen! Såklart er du ikkje mislukka!

Lurer på: Kvifor skal det vere så vanskeleg å forstå at barns evner ikkje alltid strekk til?

Ville nokon i fullt alvor sagt til eit barn i rullestol at han fekk kome seg opp og gå, for 'vissa saker måste man kräva av barn i en viss ålder..."??? Såklart ikkje. Det ville vere absurd. Like absurd er det å kreve at barn skal klare saker som hjernen og fysikken ikkje er programmert til.

Ja, vi trenar! Ja, vi vil legge tilrette! Men enkelte saker blir umogeleg.

PS: då eg tok kurs i pedagogikk og hadde praksis, hadde ein pappa fortalt sin son at dei skulle reise til EuroDisney om han fekk 'Mykje godt' i karakter. Hans faste lærar synest det grensa til barnemishandling, sidan den karakteren låg langt over barnets grenser. Skulle ønske alle lærarar (og foreldre) hadde den same innsikten!

BoKstAvsMorsAn sa...

Hej.
Här har du en till som förstår precis vad du skriver. Min son är 8 år och funkar inte alls i skolan idag och vill inte och orkar inte.

Jag har följt dig ett tag och tycker du är en ledstjärna för oss andra. Och jag tvekar inte på att du inte gör ditt bästa för din dotter.

Tack!

Ta hand om er!

malene larssen sa...

Hej Alla.
Vill bara tacka, tacka, tacka för alla snälla kommentarer. Det är skönt att få dem och så vill jag säga ännu en gång att det är inte fel på idrottsläraren eller så som hon jobbar. Hon gör verkligen sitt bästa, men det är så hopplöst, tröstlöst att allt är så besvärligt. Imorgon är en annan dag (Christer Björkman sjöng väl den en gång i melodifestivalen) då känns det bättre, vi är lediga och ingenting är omöjligt. Tack ännu en gång, om ni visste vad era kommentarer betyder för mig.
Kram till er alla!

Anonym sa...

Finaste Malene i världen, du är verkligen inte misslyckad men känslan känner jag igen. Ni klättrar i berg varje dag, alltid har ni den karga och branta klippväggen alldeles nära. Det är inte tillräckligt ofta mellan platåerna av lugn och ni klättrar på. Jag är så oerhört imponerad över er bägge. KRAM.

Göran sa...

Hej
Jag har en 16årig son av samma kaliber, med reumatism som krydda på moset. Reumatismaen har han ärvt av någon annan släkting, ADD av mig!
Som jag ser det är det allra största hotet för en ungdom med ADD att de så lätt berövas sin självkänsla.
Betyg och skola finns fler vägar till...

Min son tog sig på något outgrundligt vis in på gymnasiet trots enorm fysisk frånvaro - och sannolikt en hel del mental de gånger han var i skolan :)
Det tycks inte bli några betyg i år däremot men han funkar bra socialt och lärarna ser att han är skärpt (på sitt vis) även om det inte går att passa in i betygskriterier & kursmål tillräckligt väl. Han trivs dock bra i skolan och tycks känna sig sedd och bekräftad.

Tiden verkar fortfarande för honom och hans gelikar trots allt det är väl belagt att ADD/ADHD inte växer bort däremot är det lika väl belagt att frontalloberna, som sköter de exekutiva funktionerna utvecklas senast och kommer att göra det fram till 25års ålder för killar...

Det är inte lätt att göra planer och strukturera drömmar om man har ADD men om det finns ett specialintresse så är chansen stor att det finns Folkhögskoleutbildningar med den vinkeln som samtidigt kan ge grundläggande behörighet. Den miljön kan ofta funka utmärkt för dessa elever. Det har jag flera exempel på bland mina fd elever (medielärare).

malene larssen sa...

Orosmoln (känns konstigt att inte skriva RäddaMamman längre...) tack för den tydliga och sanna beskrivningen över hur livet är för oss människor i diagnosland. Ni kämpar också, fantastiskt mycket! Tack för att du ger energi till mig när jag är nere.
Hej Göran och tack för ditt långa mejl. Det finns hopp för barn med add, aboslut. Jag tror att klarar man sig bara genom grundskolan och gymnasiet med självkänslan någorlunda intakt så klarar man sig vidare i livet också. Jag tror och hoppas det i alla fall. Folhögskola är en bra plats att landa mellan barnlivet och vuxenlivet. Det är härligt att tänka på att det alternativet finns - ännu så länge i alla fall...

Rädda Mamman sa...

Tack själv.
Kram.

ab sa...

jag fick diagnos nyligen. Tack vare bra Resurser som fanns i skolan mina första år fick jag Stöd å hjälp i Tid. Läste Två-årig yrkesutb på Gymn. Klarade det bra. Förutom orienteringen - gick Vilse ! (har uruselt lokalsinne)Efter nåra år i yrket tog jag tjänstledigt, läste på Komvux. Sedan Högskola. Examen + Leg men pga dålig arbetsmiljö kan jag ej jobba. Blev utbränd. pga diagnoserna är det Tveksamt om jag får jobba inom det område där jag är Leg. Tyvärr - för i En God arbetsmiljö skulle jag fungera bra/väl.
Så med Rätt Gott Stöd och Rimliga Krav så Går det.
Bra inlägg Göran. Du har Rätt ang Folkhögskole miljö.
Bra blogg Tack ! önskar ditt barns lärare kunde Förstå å Acceptera- så hon ger din dotter uppgiter som hon ska klara Av.
hälsn ab

malene larssen sa...

Hej ab.
Tack för att du berättar en liten flisa av ditt liv och hur svårt det är även om man lyckas utbilda sig etc. Hoppas du får jobba med det du är utbildad till.
Malene

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...