Vår midsommar i bilder
Gräsmattan är klippt, rabatten är rensad, hundarna är badade (två gånger), hönorna har gått och lagt sig. Barnen (tre av fyra plus en sambo till ett av barnen) tittar på "Little miss sunshine" och jag njuter av att vi inte har gjort någonting som varit ansträngande idag.
Idag gick det halvmetersvågor på havet. Hundarna älskar att bada. Pocka bryr sig inte, om det så är full storm så vill hon bada. Molly tar det lite mer piano, men hon måste ändå hoppa i fast det är lite läskigt, för det är så hiiiiimla underbart att bada. På den här bilden har bara Pocka hoppat i.
På den här bilden har bägge hundarna hoppat i spat. Du ser dem inte, men de är i bild, där det är som mest skummigt...
Här är de ute ur vågen igen. De överlevde den vågen också!
Efter ett långt bad så får vi till slut upp dem för de måste upp och kissa. Öronen, som brukar ligga ner mot jorden, står rakt ut tack vare vinden som viner.
Barnen gjorde kransar idag och det blev så fint, men det var svårt att få en bild där alla såg glada och nöjda ut.
Trött, men nöjd och glad efter dagens upplevelser.
Kommentarer
Och fin krans och fina midsommarbilder öht.
Sitter här och funderar över det där med diagnoser. Min grabb gjorde utredning nu i vår och de kom fram till att trots att han hade stora svårigheter i så mycket så fick han ingen diagnos. Psykologen sa att när han var yngre skulle han nog ha fått en ADHD-diagnos men att det numera mognat även om det liknade ADD istället nu. I psykologtestet hade han klarat sig bra, men hon vet ju att han har stora svårigheter med intryck och det fanns det ju inga som störde i den utredningen liksom. Nåt som störde mig enormt var att hon sa att "Du är ju jätteduktig, framtiden ligger för dina fötter!" Det känns mera som ett hån. Om han hade fått diagnos skulle han ha lättare att få stöd och därmed också kunna förstå sig själv bättre. Nu får han kämpa på ändå. Och han är över 18 så vi är liksom utslängda från BUP och har ingen ingång till nåt annat heller.... Så jag tänker att även BUP har ju helt fel inställning till det där. Som om det skulle vara positivt att veta att man har jättestora svårigheter men inte har rätt till stöd nånstans ifrån. Som om det skulle vara nån tröst liksom....
Oj då vilka filosoferanden från mig. :-)
Kram och god fortsättning på midsommarhelgen!
Kramar från Malene