Det gör Hanna Fridén här på ett väldigt trevligt, positivt och informativt sätt. Kul att höra Hanna, som är 24 år, berätta hur bra hon mår efter år som inte varit så bra.
Trots det måste jag ta upp det som jag tror att vi alla gör, även Hanna, lite för ofta - generaliserar att "det som är bra/dåligt för mig är bra/dåligt för alla".
Ju svårare saker bli, desto mer målar vi dem svarta eller vita. Men livet är inte svart eller vitt. Livet består av en himskans massa olika nyanser av grått. Eller för att se det lite gladare; livet är inte rött eller blått (kontrastfärger) - livet består av en väldans massa nyanser av rosa och lila.
Alltså; det som fungerat för en person behöver inte fungera för en annan.
Det finns många pedagoger och skolor som har kunskap och kan hjälpa barn och ungdomar med npf. Det finns också skolor och pedagoger som inte har kunskap och som inte kan hjälpa ett barn/en ungdom med npf (fasten de tyvärr, ofta ändå tror det och i och med det ofta skjuter över skulden för misslyckandet på barnet och dess familj).
För en del barn med npf fungerar det att gå i vanlig klass. För andra barn fungerar det inte alls. En del lärare i specialgrupper är inte så vidare bra lärare för barn med npf, men många är det. Några barn trivs att gå i specialgrupp. Andra vill verkligen inte alls gå i specialgrupp.
En sak som vi kan enas om, hoppas jag, är att livet innehåller många nyanser. En annan sak som vi också behöver enas om är att även om man gör sitt bästa, som barn med diagnos, som förälder till barnet, som lärare till barnet - så är det svårt och det blir ofta problem, bara därför att det är så svårt när man har en npf.
Minns det när ni träffar andra människor. Det är svårt. Även om man gör sitt bästa. Livet är inte svart eller vitt. Människor är inte heller svarta eller vita. Inte du och inte jag, vi är grå, eller rosa, eller lila ibland.
Idag är himlen väldigt grå här i Göteborg. Lyssna på Hanna Fridén, hon har mycket klokt att berätta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
2 kommentarer:
Hej, och tack för dina fina ord och länken! :)
Jag vill absolut inte mena på att mitt sätt funkar för alla andra, vi är ju som jag säger individer och det är det som jag tycker att vården ofta glömmer bort. De drar alla över en kam och ser inte individen i fråga och glömmer bort allas egna egenskaper, drömmar, vilja och önskningar och det är väldigt tråkigt. Jag vill lyfta att man är lika mycket en individ som vem som helst annars trots funktionshinder för att det är något som jag tycker att både samhälle och vård glömmer bort. Så jag hoppas verkligen inte att jag ger intryck av att predika en lösning för alla för det är ju precis den åsikten jag är emot! :)
Tack igen för dina fina ord och för din feedback, det uppskattas! Och man kan aldrig nämna individen för få gånger så fortsätt ta upp det, det är jättebra!
Hej Hanna. Du säger ju otroligt mycket klokt och viktigt i inslaget om dig, därför ville jag hjälpa till och sprida länken. Det är ju så lätt att man säger "så gjorde jag och då blev det bra" eller "vi gjorde så här och därför fungerar det nu" och därmed "dissar" man alla andra som det inte fungerar för. Egentligen säger du ju väldigt lite så, men jag ville ändå passa på att hänga upp min text på det för jag tycker att i npf-svängen så har vi alla en tendens att se saker väldigt svart eller vitt. Det sättet som fungerar för mig är det allenarådande. Om mitt barn skolgång inte fungerar så är det inte bra för något barn, men så är det ju inte. Vi har ju så olika förutsättningar och så olika sätt att hitta lyckan på så det var det jag ville lyfta fram, att tänka lite vidare. Det du sa var väldigt klokt och intressant. Jag knorrade till min text lite för att få ut det som jag har gått och tänkt på ganska länge nu, att vilja bli accepterad själv, betyder inte alltid att man förstår att man måste respektera och acceptera andra människors livsval och att många typer av sätt att leva kan vara lika bra, bara annorlunda. Kul att du hörde av dig, Hanna. Hoppas att vi kan höras mer framöver, för som sagt, du verkar vara en väldigt klok person, som kan ge mycket till mig och till andra.
Malene
Skicka en kommentar