Idag är det dags för ett av alla läkarbesök dottern behöver gå på. För inte så länge Sedan pratade jag med en mamma på Lillagubbens skola. Vi kom in på sjukdomar eller något. Mamman sa att hennes familj inte varit på sjukhus sedan yngsta dottern föddes. Jag stod som en fågelholk, hakan till knäna, blanka ögon, "kan det vara så".
Det är ju så att det som finns närmast kring dig, det är det som blir din vardag, det som är "normalt". Annat som är på ett annat sätt, kanske till och med diametralt annorlunda känns väldigt främmande.
Tankar kring att höra hemma, vara utanför kommer jag bland annat att prata om ikväll då jag skall föreläsa för en anhöriggrupp i Lerum. Men först läkarbesök och lite annat.
Förresten angående "allergifri" mat. Jag fick en kommentar från en mamma som upplevt väldigt stora skillnader i sonens hyperaktivitet efter att han slutat äta gluten. Är ni fler som har liknande erfarenheter? Berätta gärna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar