Eftersom den medicinska behandlingen, som sagt, är ungefär den samma för människor som har adhd och för människor som har Narkolepsi så är då frågan:
Kommer det bli mer accepterat att ge människor medicin som innehåller små doser narkotikaklassade preparat? Den som lever får väl antagligen svar på det i sinom tid.
Förresten jag har fått ett problem. Sedan jag var 15 år har jag haft en dröm om att få bära glasögon. Jag har tyckt att man ser lite mer intellektuell ut och det är ju bra:) Nu, de senaste dagarna har bokstäverna börjat "hoppa" lite på skärmen. Därför provade jag makens glasögon och såg plötsligt "helrena" bokstäver. Problemet då. Jag tycker inte längre att glasögon är så roliga att ha på sig och jag tycker inte längre att jag behöver se så himla intellektuell ut...
 |
| Nej, den intellektuella looken känns jobbig, kanske linser? |
17 kommentarer:
Aldrig är man nöjd eller vad? :-)
Det med Narkolepsi var ganska intressant, skall bli spännande att följa den utvecklingen!
Nej, aldrig är man nöjd!:)
Det har slagit mig det här med medicineringen att just för att Narkolepsi är en vedertagen diagnos som ingen ifrågasätter (man ifrågasätter ju egentligen bara om det var vaccinet eller influensen i sig som ökade andelen barn som utveckat Narkolepsi senaste året) utan istället tycker synd om de som drabbats, vilket ju ligger i människans natur att göra när man vet att människor drabbats - som är oskyldiga. Förhållandet till npf-diagnoser/funktionsnedsättningar är ju lite annorlunda bland befolkningen... Kanske kan acceptansen nu bli större för medicinerna, vi får vänta och se.
Är det inte så, att så fort något "nytt" hamnar på löpsedlarna så delas sveriges befolkning upp i två läger. De som är för och de som är emot.
Alltid är det någon som ska skrika och protestera mot det som är skrämmande. Fäktar med armarna i vild panik och hytter med det moraliska pekfingret åt allt och alla som går mot strömmen och bryter normerna. "Akta dig Svea så du inte åker dit, det kan vara farligt"
Det är inte riskfritt att leva, men låt andra ta sina egna beslut, de som känns rätt för dem.
Och du, glasögon i alla ära....men jag kör stenhårt med linser.
Kramar
Jag tyckte du såg fin ut med glasögon jag, men jag kanske är jävig eftersom jag har egna ;)
Kommenterar ditt inlägg i min blogg idag, eftersom jag tycker att fler ska hitta hit!
Geeky chic er vel bra :-)
Og dette med narkotiske preparat i små dosar, det har då medisinen drive med til alle tider, sjølv om ikjke alle innser det?
Tack, Tina både för att du tycker det är ok med glasögon och för att du länkar till mig!:)
Kul att höra av dig här, Yris:) Det kan nog ofta vara så som du beskriver. Linser, nej inte än för jag klarar mig ganska bra utan glasögon också, ännu så länge...
Hege, det var ju det där med att man skall förstå och inse att medicin faktiskt kan hjälpa människor att må bättre... Kanske det blir ändring på det nu när även patienter med Narkolepsi får utskrivet "Adhd-preparat".
Ha, ha. Optiker kanske vore allra första steget? Själv föredrar jag linser.
Jo, det kanske skulle vara bra att börja med att gå till optikern, det har du rätt i, Islin. Nej, jag tycker inte att det är lika kul att ha glasögon numera, när jag börjar inse att jag nog behöver dem...:)
Apropå glasögon ;-) http://munderbar.wordpress.com/2011/08/27/handikapp/
Det är bara att inse, du har nått åldern då sportig look går före intellektuell ;-)
Om du skaffar glasögon så finns det ju andra modeller än de du har på bilden, finns nog några som gör ditt ansikte mer rättvisa.
Och du kanske bara behöver när du läser?
Det är nog så att jag nått åldern då sportig look känns "hetare" än intellektuell. Tack för tipset om andra typer av glasögon, men jag vet inte jag, jag ser nog ut ungefär så där som på bilden, hur jag än gör, tror jag. Idag har jag glasögon vid datorn för första gången och det känns faktiskt helt okej. Jag kommer inte att ha dem när jag tränar... Ha en skön semester, förresten!
Hej en fråga eller ja en önskan om lite råd ang medicin.
Är lite förtvivlad och förvirrad .... Min dotter började med concerta igår och jag tyckte först att det kanske inte var så stor skillnad tills hon kom hem från skolan och istället för att dö framför tv som hon brukar satte sig och skrev en hel a4 sida med fakta om vargen bara för att hon ville. Så det måste väll ha varit tabletten som gjorde så hon orka. Men i morse ville hon ej ta tabletten och var jätte arg och ledsen, sa att hon måste väll få bestämma själv om hon vill eller ej?? Hon tog den till slut men sa att i morgon vill hon inte göra det. skall man tvinga henne att fortsätta? Detta är ju nytt för henne är det därför tro?Har själv varit lite tveksam allt har gått så bra i sommar och skolstart med en ny helt underbar fröken som har lite anpassat sin undervisning till min tjej !! Så ......... vet varken ut eller in behöver råd.
Jag funderar på detta med narkotikaklassad medicin.. rohypnol och sobril, morfin etc är ju oxå narkotikaklassad..
varför är det ingen som skriker om dom?
Anfetamin fick ju tanterna (det var väl mest tanter) för att banta på 60-talet..sen helt plötsligt förbjöds det.. nu har dom hittat nya områden där medicinen fungerar..
Det tycker jag är bra..
för som all medicin är det farligt OM MAN TAR FÖR MCKET!!
men i medicinska doser utskrivet av en doktor är det ju bara medicin, som även dom andra narkotikaklassade drogerna oxå är..
DÄREMOT kan man ju undra varför den värsta drogen av alla, ALKOHOL, inte klassas som narkotika och förbjuds..
Och vad gäller glasögon, så tycker jag du passar bra i dom!
Kram tant Helene
Hej Helen. Tack för tänkvärda tankar. Och tack för att du tycker att jag passar i glasögonen:)
Malene
Hej anonym.
Du frågar om råd angående medicinen Concerta som din dotter började ta igår.
Jag tänker att din dotter måste tycka att det är okej att ta medicinen, att man inte kan tvinga henne. Min dotter blev väldigt låg och deprimerad när hon provade en av medicinerna. Vi slutade efter en vecka. Kanske är det det din dotter känner. Ni skulle kanske försöka komma överens om att prova, till en början två veckor, för att det skall kännas överkomligt för din dotter. En del märker stor skillnad genast, för andra tar det längre tid, för åter andra uteblir effekten. Att vara överens om hur ni skall göra, utan att skuldbelägga är nog det viktigaste för er, tänker jag. Kanske vill din dotter vänta lite, kanske vill hon prova på höstlovet, kanske är hon orolig för saker hon känner i kroppen, kanske mår hon illa av medicinen. Försök nysta i vad det är som gör att hon känner sånt motstånd.
Jag vet personer som tar medicin enbart på veckodagarna för att orka med skola eller jobb. På helgerna tar de inte medcinen för då tycker de inte att de behöver den.
Hoppas att ni hittar en lösning som fungerar för er.
Hälsningar Malene Larssen
Skicka en kommentar